<?xml version='1.0' encoding='UTF-8'?><?xml-stylesheet href="http://www.blogger.com/styles/atom.css" type="text/css"?><feed xmlns='http://www.w3.org/2005/Atom' xmlns:openSearch='http://a9.com/-/spec/opensearchrss/1.0/' xmlns:georss='http://www.georss.org/georss' xmlns:gd='http://schemas.google.com/g/2005' xmlns:thr='http://purl.org/syndication/thread/1.0'><id>tag:blogger.com,1999:blog-2654639569861939717</id><updated>2012-01-27T01:09:50.165+08:00</updated><title type='text'>Darkness, matter.</title><subtitle type='html'></subtitle><link rel='http://schemas.google.com/g/2005#feed' type='application/atom+xml' href='http://jurnalkotor.blogspot.com/feeds/posts/default'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2654639569861939717/posts/default?max-results=100'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://jurnalkotor.blogspot.com/'/><link rel='hub' href='http://pubsubhubbub.appspot.com/'/><author><name>zhfr</name><uri>http://www.blogger.com/profile/01579668021189845304</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><generator version='7.00' uri='http://www.blogger.com'>Blogger</generator><openSearch:totalResults>93</openSearch:totalResults><openSearch:startIndex>1</openSearch:startIndex><openSearch:itemsPerPage>100</openSearch:itemsPerPage><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-2654639569861939717.post-5450074008682623484</id><published>2012-01-26T02:03:00.005+08:00</published><updated>2012-01-26T02:04:11.729+08:00</updated><title type='text'>Eee...puh puh puh</title><content type='html'>&lt;br /&gt;&lt;div style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', 'Bitstream Charter', Times, serif; font-size: 13px; line-height: 19px;"&gt;Hanya sebab kesilapan dalam graviti, di sini lah aku -&amp;gt; KL Sentral - Ipoh - Tasik Raban - Pekan Kecil Lenggong - Kuala Kangsar - Chemor - Ipoh - Memory Lane - Restoran Mamak sebelah Memory Lane.&lt;/div&gt;&lt;div style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', 'Bitstream Charter', Times, serif; font-size: 13px; line-height: 19px;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', 'Bitstream Charter', Times, serif; font-size: 13px; line-height: 19px;"&gt;"Zh*fir kalau dah boring, jadi macam ni lah - bangun pagi dah terus minum pastu cakap bagi orang lain sakit hati... Bila dah mabuk dia tido, bangun ja sambung kutuk, minum balik pastu tido," kata H di hujung penjuru meja panjang.&lt;/div&gt;&lt;div style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', 'Bitstream Charter', Times, serif; font-size: 13px; line-height: 19px;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', 'Bitstream Charter', Times, serif; font-size: 13px; line-height: 19px;"&gt;Tutur katanya boleh dipendekkan lagi, tapi biarlah... Lima yang lain senyum, gelak. Seorang perempuan yang ada ditengah-tengah tertunduk tengok tetek. Apa kena mengena dengan rumusan kehidupan aku dan tetek dia?&amp;nbsp;&lt;/div&gt;&lt;div style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', 'Bitstream Charter', Times, serif; font-size: 13px; line-height: 19px;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', 'Bitstream Charter', Times, serif; font-size: 13px; line-height: 19px;"&gt;Aku tak kenal dia sampailah beberapa jam sebelum itu bila tiba-tiba kawan yang seorang ini kelam kelibut lari dari kami dan bertidur-tiduran dengan dia yang baru datang dari KL.&lt;/div&gt;&lt;div style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', 'Bitstream Charter', Times, serif; font-size: 13px; line-height: 19px;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', 'Bitstream Charter', Times, serif; font-size: 13px; line-height: 19px;"&gt;Boring people and communist come to Ipoh or Perak generally. Tempat yang sesuai untuk filem-filem pasca kiamat. Filem Planet of The Apes 1968 aku saspek berlakon di Tasik Raban. You can summarize a city just by talking with the people. In fact, there was one person by the lake who keep on talking about the Banjaran Bintang Hijau and communist underground pipe line which can go through till South Thailand and he'll talk excitedly about a plane which been shot by communist and people (and of course a tourist) can go see that shit, take a pic and flew it over the rainbow (Facebook). The story by the people for the people.&lt;/div&gt;&lt;div style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', 'Bitstream Charter', Times, serif; font-size: 13px; line-height: 19px;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', 'Bitstream Charter', Times, serif; font-size: 13px; line-height: 19px;"&gt;Well I'm not people, I believe.&lt;/div&gt;&lt;div style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', 'Bitstream Charter', Times, serif; font-size: 13px; line-height: 19px;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', 'Bitstream Charter', Times, serif; font-size: 13px; line-height: 19px;"&gt;&lt;a data-mce-href="http://zarahgelap.files.wordpress.com/2012/01/p1060766.jpg" href="http://zarahgelap.files.wordpress.com/2012/01/p1060766.jpg"&gt;&lt;img alt="" class="alignnone size-medium wp-image-110" data-mce-src="http://zarahgelap.files.wordpress.com/2012/01/p1060766.jpg?w=300" height="225" src="http://zarahgelap.files.wordpress.com/2012/01/p1060766.jpg?w=300" style="border-bottom-width: 0px; border-color: initial; border-image: initial; border-left-width: 0px; border-right-width: 0px; border-style: initial; border-top-width: 0px;" title="P1060766" width="300" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;(DVD murah Memory Lane. Empat keping RM10.)&lt;/div&gt;&lt;div style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', 'Bitstream Charter', Times, serif; font-size: 13px; line-height: 19px;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', 'Bitstream Charter', Times, serif; font-size: 13px; line-height: 19px;"&gt;Mendepakan tangan memegang kerusi kiri kanan, dan kelangkang dibuka luas sambil bersandar, Fuh terasa nikmat gila babi, aku perhatikan rapat-rapat kawan aku dan lima yang lain itu. Me, in the center of the universe - in absolute boredom. Ada beberapa gelas minuman dengan nisbah 3:1 untuk setiap orang. Lima yang lain aku baru kenal tidak sampai setahun, kecuali H.&lt;/div&gt;&lt;div style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', 'Bitstream Charter', Times, serif; font-size: 13px; line-height: 19px;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', 'Bitstream Charter', Times, serif; font-size: 13px; line-height: 19px;"&gt;Sambil mencuri-curi tengok televisyen LCD yang betul-betul ada di atas kepala aku, dia sambung: "Korang kalau tengok Zh*fir buat muka macam ni (sambil tunjuk gaya muka aku waktu itu), maksudnya dia tengah marah lah tu... Ha ha ha..." Disambut semua yang lain. Ipoh sebelum hujan. Memory Lane mula ditutup. Restoran mamak yang besar tapi sikit orang. Thom Yorke pun sokong Occupy. At least kami, atau aku setepatnya, tidaklah sebosan mereka-mereka itu. Me totally hopeless, and them...&lt;/div&gt;&lt;div style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', 'Bitstream Charter', Times, serif; font-size: 13px; line-height: 19px;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', 'Bitstream Charter', Times, serif; font-size: 13px; line-height: 19px;"&gt;Angelique Verte Suisse kind of talk. I bought this fucking 68 percent alcoholic drink with nobody dares to take at least a fucking sip. H take a few micro-micro-micro tiny sip and get very big deal of choking while the other friend of mine take a few sip and complaining about the taste, which made him look (more or less) like THE serious drinker (or gay)... After all, he is THE chef.&lt;/div&gt;&lt;div style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', 'Bitstream Charter', Times, serif; font-size: 13px; line-height: 19px;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', 'Bitstream Charter', Times, serif; font-size: 13px; line-height: 19px;"&gt;Fuck ethic.&lt;/div&gt;&lt;div style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', 'Bitstream Charter', Times, serif; font-size: 13px; line-height: 19px;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', 'Bitstream Charter', Times, serif; font-size: 13px; line-height: 19px;"&gt;"Tolong panggil mamak tu weh."&lt;/div&gt;&lt;div style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', 'Bitstream Charter', Times, serif; font-size: 13px; line-height: 19px;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', 'Bitstream Charter', Times, serif; font-size: 13px; line-height: 19px;"&gt;"Apasal?" Dua tiga lain bertanya.&lt;/div&gt;&lt;div style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', 'Bitstream Charter', Times, serif; font-size: 13px; line-height: 19px;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', 'Bitstream Charter', Times, serif; font-size: 13px; line-height: 19px;"&gt;"Suruh dia tutup tv."&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/2654639569861939717-5450074008682623484?l=jurnalkotor.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2654639569861939717/posts/default/5450074008682623484'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2654639569861939717/posts/default/5450074008682623484'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://jurnalkotor.blogspot.com/2012/01/hanya-sebab-kesilapan-dalam-graviti-di.html' title='Eee...puh puh puh'/><author><name>zhfr</name><uri>http://www.blogger.com/profile/01579668021189845304</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-2654639569861939717.post-7826092292056855514</id><published>2011-12-25T16:49:00.002+08:00</published><updated>2012-01-24T22:39:50.023+08:00</updated><title type='text'>Kes-simpulan</title><content type='html'>Kehidupan ini adalah lawak paling bangang buat semua benda hidup. Ia tak membawa apa-apa makna, maksud langsung dan ianya wujud pun kerana moraliti yang diterbitkan oleh 'golongan menindas' dan juga 'golongan ditindas' sejak bermulanya kehidupan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Malah, alam ini dicipta - sebaik beberapa micro-micro-micro saat letupan Big Bang - oleh 'ketidaksempurnaan' graviti yang menyebabkan partikel-partikel yang tersusun cantik bak tentera berkawad itu tergeloncor dan seterusnya menghasilkan kacau bilau (chaos).&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Dari kejadian itu, inilah kita makhluk hidup yang cuba 'berjuang' dengan cara sendiri kononnya untuk, untuk mereka sebuah lawak paling bangang atau 'kesempurnaa' di alam ini.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sebelum ini, aku tidak pedulikan langsung mengenai 'lingkungan sosial' apabila secara 'tidak sengaja' terjerumus dalam kancah kononnya lingkungan penulisan ini. Kami cuma mahu bersuka ria, buat duit untuk kekal hidup. 'Hidup untuk hari ini,' sekurangnya itu motto aku mungkin, dan mungkin sehingga sekarang.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Tak ada plan, pup-pap-pup-pap siap, jual, enjoy. Simple. Simple? Betulkah simple? Hah!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Tetapi selepas beberapa tahun, melihatkan kembali bagaimana perjalanan kami dan aku, barulah tersedar dari syok sendiri apabila diketuk kepala oleh seorang kawan - dan yang hanya aku mampu simpulkan di sini ialah - penulisan adalah magnet - ia menarik manusia-manusia lain,&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Umpama sarang-labah yang dicipta untuk 'memburukkan' keadaan, ia menjerat, dan merbahaya serta memberi natijah dan manfaat kepada Pak Abu anak Ustaz Leman.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/2654639569861939717-7826092292056855514?l=jurnalkotor.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2654639569861939717/posts/default/7826092292056855514'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2654639569861939717/posts/default/7826092292056855514'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://jurnalkotor.blogspot.com/2011/12/kesimpulan.html' title='Kes-simpulan'/><author><name>zhfr</name><uri>http://www.blogger.com/profile/01579668021189845304</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-2654639569861939717.post-8855064097924229427</id><published>2011-05-25T09:43:00.000+08:00</published><updated>2012-01-26T01:40:06.127+08:00</updated><title type='text'>Suicide of Love?</title><content type='html'>&lt;iframe allowfullscreen="" frameborder="0" height="344" src="http://www.youtube.com/embed/INPj6FEORjI?fs=1" width="425"&gt;&lt;/iframe&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;My sister bought &amp;nbsp;Gianni CDs (for her) and played it to me which automatically melt me trough Sungai Kedah. I should stop at Taman Aman, but anyway, that's not my priority for me now because at the end I believe and realize (literally or motherfucking methaphorically or metaphysically) that this world, is just so small to fuck.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Anyway, "let's jump, let's go down in the darkness, falling down to be always free!"&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/2654639569861939717-8855064097924229427?l=jurnalkotor.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2654639569861939717/posts/default/8855064097924229427'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2654639569861939717/posts/default/8855064097924229427'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://jurnalkotor.blogspot.com/2011/05/suicide-of-love.html' title='Suicide of Love?'/><author><name>zhfr</name><uri>http://www.blogger.com/profile/01579668021189845304</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://img.youtube.com/vi/INPj6FEORjI/default.jpg' height='72' width='72'/></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-2654639569861939717.post-8616450296196152477</id><published>2011-05-21T23:22:00.000+08:00</published><updated>2012-01-26T01:40:06.103+08:00</updated><title type='text'>Kedahicious?</title><content type='html'>Duit dimasukkan ke akaun, sedikit minyak motorsikal ke Jalan Duta, dalam renyai-rendang hujan aku terpa balik ke rumah; salin pakaian, mandi dan semua hal-hal berkaitan lah.&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Buka mata saja: aku dah di Kulim dengan dua sahabat lama (salah seorangnya pengirim wang ke akaun aku). Lima pagi di kedai Mamak 786, yang paling buruk roti canainya (Kedahlicious tak patut 'cover' di sini).&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Bagaimanapun, kemudian kami bertiga berada di rumah Mr B, yang seraya aku menghidupkan api rokok di ruang tamu rumahnya, dia hulurkan satu kotak plastik hitam - terkenal dengan nama PSP. Mana dia curi, aku tak tahu. Tapi yang bosannya, aku tak pandai main permainan-permainan digital yang berdifinisi agak tinggi dengan piksel rendah (sebab mata rabun).&amp;nbsp;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Macam mana pun, aku main. Permainan yang kemungkinan bernama Takken atau Tekken.&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Sebab kelampian yang sangat tinggi dalam permainan lawan tumbuk (dan mengikut rekod lama, pergaduhan sebagai 'anak muda' (ya, konotasi yang membosankan) waktu ketika dahulu dengan rakan sebilik dan sedormitori,) akhirnya aku boleh menang.&amp;nbsp;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Untuk 5 minit,&amp;nbsp;Jin Kazama secara automatiknya hero aku.&amp;nbsp;&amp;nbsp;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Dan dalam masa singkat juga, kami bertiga kena mengejar pengantin (juga kawan, dan merangkap ketua kelas di sebuah sekolah nakal di Penang).&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Dan kami sampai dengan selamat walaupun ada rungutan dari pemandu tentang minyak, tapi bagaimanapun, perkahwinan, dari kaca mata daif aku, di kampung sangat-sangat bersifat persaudaraan.&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;"Kita Semua Bersaudari"&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Dari 1 petang sehingga malam, kami tersadai di kelompok masyarakat melayu yang bergotong royong. Sifat murni membantu segala persiapan perkahwinan anak kampung dirai dengan kemeriahan. Tetapi, mungkin, ya, mungkin, kerana faktor keluarga pengantin lelaki tidak menerap tumbuhan organik bersifat herba di kalangan keluarga dan masyarakatnya, maka, kepada saya yang asalnya dari suburban Alor Setar dan keluar merata mencari pasal - tidak nampak dan tidak perasan sama sekali peranan rokok dan ganja atau paling biasa pun, minuman ketum.&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Ini agak menyedihkan kerana, sebagai seorang sober 24/7, saya memerlukan suntikan ketenangan (akibat dari permasalahan 'anak muda' yang cuba mengubah dunia dengan membebaskan burung putih) untuk meletakkan diri saya dalam segala perbualan kawan-kawan lama saya.&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Kebodohan saya untuk memahami pemikiran dan corak kata dan subjek seperti kereta, sejarah lampau dan kegilaan zaman sekolah dahulu, sangat-sangat tidak dapat saya hadam dengan sempurna.&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Apa yang masuk ke telinga saya ialah:&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;"Kerja mana la ni?"&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;"Dok KL buat apa?"&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;"Bila nak beli kereta?"&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Saya diam dan cuba berlagak seperti kawan saya, bakal pelukis handalan Mr D, dengan menjadi pemerhati dan pendengar yang baik, walaupun saya agak ketinggalan untuk ketawa pada masa yang tepat.&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Bagaimanapun, makanan kenduri yang dihasilkan secara kolektif oleh penduduk kampung sangat-sangat sedap (walau tak mencapai tahap rasa makanan Ibu).&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Kurma daging yang 'kow,' gulai tulang lembu dan perut lembu yang pekat, dan ayam-ayam yang dipotong kecil menjadi masak merah adalah apa yang saya makan. DUA pinggan berturut-turut.&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Habis makan, aku kecaikan Asolam sehingga menjadi serbuk halus, gaulkan dengan cecair Valium, (ada picagari, tapi aku tak fikir picagari yang di dalamnya mempunya nilai Valium yang 'suspicious' akan dipanah terus ke urat aku. Hancuran Asolam digaul cecair Valium, aku gaulkan dengan Virginia Tobacco dan balut.&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Dan kemudian, aku kembali kepada persidangan kawan-kawan lama, dengan sedikit 'terapung' dan apa yang ada dalam kepala aku sewaktu itu ialah: aku tak faham apa cerita yang disembangkan. Kereta + kisah zaman sekolah + kisah lawan usik manja sang pengantin + dan hal-hal yang biasa di dengar di semua tempat itulah.&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Tapi, tiada pula aku khayal yang melampau. Cuma yang aku rasa, khayal melampau aku sebenarnya kerana ketidakfahaman aku terhadap situasi sosial kawan-kawan aku sendiri.&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Dengan ini aku minta maaf. Dan, Semoga yang berkahwin, kekalkanlah perkahwinan kamu sehingga dimakan ulat!&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/2654639569861939717-8616450296196152477?l=jurnalkotor.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2654639569861939717/posts/default/8616450296196152477'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2654639569861939717/posts/default/8616450296196152477'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://jurnalkotor.blogspot.com/2011/05/kedahicious.html' title='Kedahicious?'/><author><name>zhfr</name><uri>http://www.blogger.com/profile/01579668021189845304</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-2654639569861939717.post-8102064465409598385</id><published>2011-03-28T23:03:00.001+08:00</published><updated>2012-01-26T01:40:06.073+08:00</updated><title type='text'>Musuh Masyarakat: Pertarungan Sesama Penulis-penulis, dan Dunia</title><content type='html'>...But what is it that forces the man to fear his neighbour, to think and act with his herd, and not seek his own joy? Shyness perhaps, in a few rare cases, but in the majority it is idleness, the "taking things easily," in a word the "tendency to sloth." It was right; men are more slothful than timid, and their greatest fear is of the burdens that an uncompromising honesty and nakedness of speech and action would lay on them. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;It is only the artists who hate this lazy wandering in borrowed manners and ill-fitting opinions, and discover the secret of the evil conscience, the truth that each human being is a unique marvel...&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/2654639569861939717-8102064465409598385?l=jurnalkotor.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2654639569861939717/posts/default/8102064465409598385'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2654639569861939717/posts/default/8102064465409598385'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://jurnalkotor.blogspot.com/2011/03/musuh-masyarakat-pertarungan-sesama.html' title='Musuh Masyarakat: Pertarungan Sesama Penulis-penulis, dan Dunia'/><author><name>zhfr</name><uri>http://www.blogger.com/profile/01579668021189845304</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-2654639569861939717.post-413178442307104041</id><published>2011-03-20T20:42:00.001+08:00</published><updated>2012-01-26T01:40:05.733+08:00</updated><title type='text'>i</title><content type='html'>&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Ofis senyap, bunyi-bunyi menaip bertukar dengan klik-klik tetikus, belahak, kentut, mesin cetak, bau rokok (ya, dalam kategori bunyi kan?), roda kerusi berpusing dengan sakitnya akibat berat-berat tubuh yang memikul tanggungjawab maha besar melawan 'the dark side,' bunga ros kering berdiri segak dalam bakul sampah hijau, tisu terpacul keluar bersama longgok-bulat kertas-kertas yang jika diperformanceartkan akan melambangkan sesuatu yang kejam atau manis, tak kisahlah asalkan fikiran masih waras untuk menghukum benda dan orang lain, rintik hujan masih menyerang bumbung belakang yang melalui pintu terbuka, oh ya asap rokok masih berbunyi. Alamak, terdengar sendiri degup jantung sendiri yang kalau mengikut hukum pengetahuan dan kebodohan, sebelum manusia wujud, kebergegupanjantung ini melambangkan mak bapak kau masih mendayung, tapi tak kisahlah, format a la By Night In Chile masih kuat walaupun Ayah Urutia, termasuk penulis dia dah lama mampus dan baru-baru ini baru kau sedar, buku itu dah pun dijual (peliknya, kawan yang ingatkan yang aku dah jual buku tu), tak apa kau tak kisah walaupun niat mencuri buku dah kau jual pada malaikat lain, dan roh lama dijaja dan dipakai oleh semangat syaitan lain, masih tak kisah dan... Kadang-kadang ada suara (walaupun tak bersuara, tetap juga bunyi suaranya sebab telinga aku dah terboleh mendengar getar-getar berfrekuensi tinggi akibat dari terlalu menumpu pada hal-hal zarah, walaupun tak faham, tapi tak kisahlah, selagi koda-koda binari ini mampu melampiaskan kegatalan aku), baru beberapa saat tadi ada bunyi aircond, sejenis alat ciptaan manusia untuk melawan/bermain dengan fitrah alam langsung menjadi satu produk untuk menindas negara miskin, kemudian ada suara balik, kali ini lebih kuat; suara meminta gambar untuk dimasukkan kedalam page.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Dah sepuluh minit senyap.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Yang dulunya a priori, kini dah a posterior. Yang dulunya buat-buat faham, sekarang dah kena pelempang.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Waktu kau mula baca, jauh dalam jantung kau, ianya berdentum kuat - tak sedar hidung dah kembang sikit, tapi tak apalah, kau just baca saja ini benda supaya selepas perenggan terakhir nanti kau boleh lepaskan kegilaan kau kepada orang lain. Orang depan kau selalunya.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Tadi tengah hari, orang tanya: "Apasal blog kau kosong?"&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Orang yang sedang tanya itu, kemungkinan sedang baca sekarang, tapi dia tak perasan, lepas habis baca dia akan pergi belakang isap rokok.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Takpa. Slow, slow. Semua dapat.&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/2654639569861939717-413178442307104041?l=jurnalkotor.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2654639569861939717/posts/default/413178442307104041'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2654639569861939717/posts/default/413178442307104041'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://jurnalkotor.blogspot.com/2011/03/i.html' title='i'/><author><name>zhfr</name><uri>http://www.blogger.com/profile/01579668021189845304</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-2654639569861939717.post-333803034543480843</id><published>2011-02-25T06:24:00.001+08:00</published><updated>2012-01-26T01:40:05.694+08:00</updated><title type='text'>Mr Main Petik</title><content type='html'>Analisis kepada 'doktrin' (kalaupun betul wujud) Schopenhauerian kononnya menurut sebuah laman blog, bahawa kehidupan manusia dimusuhi kehancuran &amp; etc, maka sangat bahalol lah si penulis itu - yang terang tang tang membogelkan dirinya hanya berpandukan teks yang entah asal muasalnya dari mana.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kerana apa yang difalsampahkan Schopenhauer bukanlah 'kehidupan manusia dimusuhi...' mahupun 'doktrin' itu yang kabur, tetapi hanyalah kerana Schopenhauer sendiri di buku pertama The World as Will and Representation, menyebut bahawa kehancuran &amp; etc itu adalah bersifat positif!&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/2654639569861939717-333803034543480843?l=jurnalkotor.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2654639569861939717/posts/default/333803034543480843'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2654639569861939717/posts/default/333803034543480843'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://jurnalkotor.blogspot.com/2011/02/mr-main-petik.html' title='Mr Main Petik'/><author><name>zhfr</name><uri>http://www.blogger.com/profile/01579668021189845304</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-2654639569861939717.post-6488176935217504302</id><published>2011-02-25T02:02:00.001+08:00</published><updated>2012-01-26T01:40:05.933+08:00</updated><title type='text'>Berjiwa hingusan, gilakan jari tengah lelaki</title><content type='html'>Penampar berbaitkan puisi, kompak bertenaga terlekat di dadaku walaupun penampar itu tak lah sesedap mana.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Ulang tahun kematian Syaitan A, dirai berapi bersama Syaitan B, dan Syaitan C.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Syaitan C berasal dari lohong paling dalam di Gua Neraka/Plato/Bolano(?) mempunyai tahap moral dan ketidakfahaman sosial yang tinggi terhadap sekeliling, tak dinafikan setiap bait penampar "menusuk ke hati umpama kalbu," sekadar meminjam petik kata seorang penyair berdengung. Dan setiap penampar, bersama penerajang atas catatan diblognya sekali baca macam pelir, bila difikir balik terselit seribu kedaifan yang tafsirannya hanya memerlukan pemikiran taraf permukaan, tak perlu dalam deep. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Deep untuk betina, jantan cuma jolok.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Ah, aku tak suka!&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/2654639569861939717-6488176935217504302?l=jurnalkotor.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2654639569861939717/posts/default/6488176935217504302'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2654639569861939717/posts/default/6488176935217504302'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://jurnalkotor.blogspot.com/2011/02/berjiwa-hingusan-gilakan-jari-tengah.html' title='Berjiwa hingusan, gilakan jari tengah lelaki'/><author><name>zhfr</name><uri>http://www.blogger.com/profile/01579668021189845304</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-2654639569861939717.post-3053549256147425560</id><published>2011-01-29T19:34:00.001+08:00</published><updated>2012-01-26T01:40:05.662+08:00</updated><title type='text'></title><content type='html'>Boring habaq hang!&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/2654639569861939717-3053549256147425560?l=jurnalkotor.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2654639569861939717/posts/default/3053549256147425560'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2654639569861939717/posts/default/3053549256147425560'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://jurnalkotor.blogspot.com/2011/01/boring-habaq-hang.html' title=''/><author><name>zhfr</name><uri>http://www.blogger.com/profile/01579668021189845304</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-2654639569861939717.post-6116363531907281329</id><published>2011-01-22T18:44:00.002+08:00</published><updated>2012-01-26T01:40:05.902+08:00</updated><title type='text'></title><content type='html'>"Anjing menerima manusia seadanya - Linus"&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/2654639569861939717-6116363531907281329?l=jurnalkotor.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2654639569861939717/posts/default/6116363531907281329'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2654639569861939717/posts/default/6116363531907281329'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://jurnalkotor.blogspot.com/2011/01/dogs-accept-people-for-what-they-are.html' title=''/><author><name>zhfr</name><uri>http://www.blogger.com/profile/01579668021189845304</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-2654639569861939717.post-9070391375939114864</id><published>2011-01-11T01:17:00.001+08:00</published><updated>2012-01-26T01:40:06.147+08:00</updated><title type='text'></title><content type='html'>&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Hari di mana antitesis kepada apa yang dipercayai selama ini datang, guruh merudum, alam mencair dan letupan hanyalah kata makna sebelum bunyi, falsafah sebelum pemikiran, objek adalah subjek adalah pemaknaan yang longgar dan kononnya kekacauan menyeksa kita. Hari di mana kita semua adalah kecelakaan semula jadi, tanpa faham, tanpa hakikat, kebenaran disekat waktu, jari adalah lautan kaku yang penanya tak mampu dicipta dan blog adalah separa pura untuk layangan akal, yang malu mengakui kebodohan 'objek' dan tiba-tiba, jadi lah begini.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Hari dan jadi adalah musuh; ikatan tali dirongkai menjadi sebuah metahubungan.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Kecelakaan adalah jari, yang mengetipkan kekosongan, kekacauan, dan ini, ini semua, adalah apa yang aku faham sebagai cinta.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Setakat ego ini memahami.&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/2654639569861939717-9070391375939114864?l=jurnalkotor.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2654639569861939717/posts/default/9070391375939114864'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2654639569861939717/posts/default/9070391375939114864'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://jurnalkotor.blogspot.com/2011/01/hari-di-mana-antitesis-kepada-apa-yang.html' title=''/><author><name>zhfr</name><uri>http://www.blogger.com/profile/01579668021189845304</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-2654639569861939717.post-3096397556399584273</id><published>2011-01-08T23:24:00.001+08:00</published><updated>2012-01-26T01:40:05.669+08:00</updated><title type='text'></title><content type='html'>lenggok melambangkan bahasa&lt;br /&gt;bahasa melambangkan bangsa&lt;br /&gt;bangsa melambangkan pemikiran&lt;br /&gt;pemikiran melambangkan diri&lt;br /&gt;diri melambangkan kuasa&lt;br /&gt;kuasa melambangkan status&lt;br /&gt;status melambungkan gaya&lt;br /&gt;gaya melambungkan duit&lt;br /&gt;duit melambungkan perempuan&lt;br /&gt;perempuan melambungkan perut&lt;br /&gt;perut melambangkan gaji&lt;br /&gt;gaji melambatkan akal&lt;br /&gt;akal mengawankan iman&lt;br /&gt;iman mengagungkan kuasa&lt;br /&gt;kuasa melambangkan status&lt;br /&gt;status melambangkan satu&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/2654639569861939717-3096397556399584273?l=jurnalkotor.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2654639569861939717/posts/default/3096397556399584273'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2654639569861939717/posts/default/3096397556399584273'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://jurnalkotor.blogspot.com/2011/01/lenggok-melambangkan-bahasa-bahasa.html' title=''/><author><name>zhfr</name><uri>http://www.blogger.com/profile/01579668021189845304</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-2654639569861939717.post-6611423673909952007</id><published>2011-01-08T04:15:00.004+08:00</published><updated>2012-01-26T01:40:05.938+08:00</updated><title type='text'></title><content type='html'>&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Kau kelihatan sungguh cool. Kau tak pernah bagitau yang kau sangat pandai bermain gitar dan oh! rupanya kau seorang penyiasat persendirian untuk lapan buah negara. Kau ada sepuluh nama, kau nampak comel waktu kau tidur - oh! aku rasa macam nak jilat muka kau - dan zzuup!! selepas bangun dari tidur kau dah hilang! Emak cakap dia ternampak kau di pasar karat menggoreng gitar dengan suara garau-serak-merdu kau itu, menghiburkan gelandangan-gelandangan kota sambil kau mendermakan duit untuk mereka! Ah! Hero aku! Lepas kau goreng sampai garing gitar, kau dah berada di sempadan Siam menyeludup masuk pelarian perang entah dari negara apa itu. Kau tak pernah nampak penat. Tengah hari balik makan kat rumah dengan aku juga. Kenapa kau tak cerita semua ni? Tadi kawan aku ternampak kau sedang panjat Menara Kuala Lumpur dan kau dah berada di Johor Bahru waktu masjid azankan solat Asar - melarikan anak-anak Melayu Champa dari Taiko sindiket kutip derma. Oh hebatnya kau. Cool is the word. Kau hafal semua perenggan dalam Those Spoke Zarathustra dan kau boleh menyelam dalam air lebih dari dua jam. Aku tak faham macam mana kau dapat gaji, tapi tak mengapa sebab kau kelihatan kacak bergaya memasak nasi goreng pataya sambil bermain violin, kau boleh tengok televisyen sambil mendengar radio, dan koleksi setem kau terlalu sempurna sehinggakan kau ada masa untuk mengecat rumah. Hari ini saja kau sembahyang penuh, ini aku tahu dari imam masjid yang asyik memuji kau menyanyikan bacaan al-Quran dengan penuh bergaya. Kau keluar dari masjid dengan Ferrari Enzo terus bermain takraw dengan pekerja bomba, oh! Perdana Menteri selalu menyebut nama kau di kaca televisyen setiap malam, ah, blog kau mencecah jutaan pembaca, tulisan kau menurut surat khabar, dah menyebabkan 100 pembaca bunuh diri, dan oh ya, umur kau baru 23 tahun ni tapi kau dah ada lesen memandu jet pejuang. Obama selalu misscalled nombor kau pagi-pagi buta waktu aku baru nak jilat muka kau ni.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Kau cool nak mampus - mata aku hampir meletup hanya bila aku ternampak selipar jamban kau.&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/2654639569861939717-6611423673909952007?l=jurnalkotor.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2654639569861939717/posts/default/6611423673909952007'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2654639569861939717/posts/default/6611423673909952007'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://jurnalkotor.blogspot.com/2011/01/kau-kelihatan-sungguh-cool.html' title=''/><author><name>zhfr</name><uri>http://www.blogger.com/profile/01579668021189845304</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-2654639569861939717.post-1201677626935381450</id><published>2011-01-04T01:52:00.001+08:00</published><updated>2012-01-26T01:40:05.506+08:00</updated><title type='text'></title><content type='html'>&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://1.bp.blogspot.com/_8AMb_-BOK2s/TSIL2ik9LmI/AAAAAAAAAds/Ww7Uz2Paa4Y/s1600/jj.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"&gt;&lt;img border="0" height="320" src="http://1.bp.blogspot.com/_8AMb_-BOK2s/TSIL2ik9LmI/AAAAAAAAAds/Ww7Uz2Paa4Y/s320/jj.jpg" width="226" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;bertenanglah wahai kesakitan, terus kembara&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;kau menarikan lenggok kemarahan&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;kota, berselimut di bawah sepian&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;jiwa kental, genggam aku ke/dari&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;jalan silang&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;ayuh kita sekarang&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/2654639569861939717-1201677626935381450?l=jurnalkotor.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2654639569861939717/posts/default/1201677626935381450'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2654639569861939717/posts/default/1201677626935381450'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://jurnalkotor.blogspot.com/2011/01/bertenanglah-wahai-kesakitan-terus.html' title=''/><author><name>zhfr</name><uri>http://www.blogger.com/profile/01579668021189845304</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://1.bp.blogspot.com/_8AMb_-BOK2s/TSIL2ik9LmI/AAAAAAAAAds/Ww7Uz2Paa4Y/s72-c/jj.jpg' height='72' width='72'/></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-2654639569861939717.post-1754777359120463722</id><published>2010-12-31T00:35:00.003+08:00</published><updated>2012-01-26T01:40:05.570+08:00</updated><title type='text'></title><content type='html'>&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Suatu hari William S. Burroughs ketuk pintu jamban, bertubi-tubi dengan sebelah tangan diselit ditengah kangkangnya. Lututnya terlipat, keseimbangan tubuhnya tak stabil, jadi dia seakan melompat-lompat.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Agak bising, sebab itu, aku yang ada dalam jamban ini, boleh dengar. Aku tak hirau pada dia, aku tak kenal dia dan aku tak fikir perlu ada simpati sosial untuknya. Jadi, aku langutkan kepala melihat pintu jamban.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Jamban gay, jamban okay yang penuh dengan puisi-puisi homoseksual seperti;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;i&gt;kalau kuda berlumba&lt;/i&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;i&gt;datanglah pada hamba&lt;/i&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;i&gt;mungkin asmara&lt;/i&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;i&gt;dah tak boleh di asrama&lt;/i&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;dan&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;i&gt;"I want to be a girl"&lt;/i&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;i&gt;"No you don't"&lt;/i&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;i&gt;"Well suck my cock".&lt;/i&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Entah, aku pun tak pasti mana satu puisi mana satu grafiti. Puisi-muisi ni memang celaka, bukan buat aku nak tergelak, lagi buat aku susah berak, ada la.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Di balik pintu, si Burroughs terkejan-kejan mengetuk nak masuk tandas,&amp;nbsp;"Babi, buka la, aku nak berak gak. Bukan jamban pak hang."&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Macam tu lah lebih kurang, jenis dialog yang tak akan dijumpai dalam naskah Epal Kuning, karya Roslan Jomel itu.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Pendek cerita, aku setel buang, basuh, pakai seluar dan sambil mengetatkan tali pinggang, aku lihat senyuman Burroughs, sebaik aku tarik pintu tua ni.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Dia tak marah, dia cuma nak 'guna', dia kata.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Di sinki, melalui cermin, selepas terdengar tarik buka zip koduroinya, aku ternampak melalui bawah pintu tandas, kaki seluar dia yang dah dilondehkan. Cara londeh seluar yang kelam kabut, aku rasa.. Dia tengah &lt;i&gt;highway&lt;/i&gt; agaknya, sebab tiada bunyi air kencing, dan cara dia berdiri membelakangi pintu, bukan berhadapanan dengan pintu. Walaupun umum mengetahui dia seorang homoseksual yang lebih cool dari wirawan youtube, tapi tak mungkin dia tengah tutuh jubur mana-mana mamat sebab memang sah-sah dia sorang saja dalam tandas tu.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Cerita pasal tandas ni saja dah panjang, malas betul. Aku nak balik, kawan-kawan ajak balik.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Bye.&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/2654639569861939717-1754777359120463722?l=jurnalkotor.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2654639569861939717/posts/default/1754777359120463722'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2654639569861939717/posts/default/1754777359120463722'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://jurnalkotor.blogspot.com/2010/12/satu-hari-william-s.html' title=''/><author><name>zhfr</name><uri>http://www.blogger.com/profile/01579668021189845304</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-2654639569861939717.post-1687951676885281629</id><published>2010-12-30T22:32:00.003+08:00</published><updated>2012-01-26T01:40:05.543+08:00</updated><title type='text'></title><content type='html'>&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Aku sedang berjalan perlahan dan perlahan dengan telefon bimbit di tangan, berjalan kembali ke arah kondominium tadi yang mana becah-becah air lumpur bertebaran di jalan ini. Bersyukur tiada siapa berkuasa di ruang menunggu di pintu masuk.&amp;nbsp;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Belum pun sempat aku melabuhkan jubur ke atas sofa merah di depan pintu pengawal, telefon bimbit aku berdering. Kuat.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Grrriiinnnggg!&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Satu.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Grrriinggggg!&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Dua.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Grrriinnggggg!&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Tiga, dan baru aku jawab. Suara di sana mengajak aku kembali padanya.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Aku habiskan sebatang rokok, perlahan-lahan aku hayunkan kaki untuk berdiri, untuk menapak, untuk berlari-lari anak dan terus melompat, dan semestinya aku mahu terbang terus (walaupun ada kutu-kutu yang dipenjuru sana, secara sinis menyimpan kekaguman terhadap aku)&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Di akhir destinasinya, aku sampai. Tak ada kondominium, tak ada Starbucks Punks, atau apa-apa yang kamu boleh kalkuluskan akal itu.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Terbangan aku jatuh, terhempap pada seekor singa yang sedang mendepakan tangannya.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;Singa itu, aku fikir, adalah singa yang paling jinak pernah aku terkam setakat ini. Seseorang secara automatik akan sedar tentang perasaan ini. Singa adalah jenis haiwan yang menjaga baik hubungan kekeluargaannya, marah bila keluarganya dikacau, makan beramai-ramai, dan yang paling enak, cara bersetubuh mereka jauh lebih cool dari 10 gay melayu dengan 10 negro, dalam sebuah bilik yang padat dengan bau peluh lelaki dan bulu ketiak setiap seorang, bulu jubur yang tak dicukur, berkongsi bantal dan berebut samada lettuce patut diletak disebelah kiri pinggan atau kanan pinggan, atau garfu dan sudu harus duduk melintang di meja makan supaya Encik Gay 2, akan melenting kerana susunan sudu, garfu telah mengganggu keseimbangan tubuh dan meja, jadi malam ini tiada siapa 20 gay melayu, negro akan dapat lubang yang paling sedap kemutannya.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Ahh...!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Nanti sambung.&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/2654639569861939717-1687951676885281629?l=jurnalkotor.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2654639569861939717/posts/default/1687951676885281629'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2654639569861939717/posts/default/1687951676885281629'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://jurnalkotor.blogspot.com/2010/12/aku-sedang-berjalan-perlahan-dan.html' title=''/><author><name>zhfr</name><uri>http://www.blogger.com/profile/01579668021189845304</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-2654639569861939717.post-4676630758869677086</id><published>2010-12-28T21:06:00.001+08:00</published><updated>2012-01-26T01:40:05.760+08:00</updated><title type='text'></title><content type='html'>&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Mengaku mengalah untuk kesenangan yang lain, merasa terasa jangan disimpan diam nyanyikan siulan untuk jenaka baru. Lari, lari dari hati lama hanya untuk berjumpa yang sama. Diam, senyap dari hiruk piruk dunia, waktu bersama mereka berjalan ke sana-sini tanpa hirau. Jerit, jerkah untuk kaki yang berkulat semoga getaran itu membawa tubuh ke bandar jenaka. Ingat kitaran kehancuran, celaka untuk diri, tertawan tak mampu keluar suara lama; mahu merendah diri tak pernah kena situasi dan persoalan falsafah hanya capaian kemahuan sementara. Sementara menunggu, hujan akan turun berkali-kali dengan pencerahan. Suram, rokok, diam, tanya, lari, kacau, seni. Ah, seni! Aku lihat di luar sana penuh kerancakan menyanyikan sesuatu yang sendiri tak difahami, ketawa menangiskan kepalsuan. Mana takah sebenar pembaharuan? Kata pertama adalah kitaran. &lt;em&gt;The same old representative, and never, ever will.&lt;/em&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/2654639569861939717-4676630758869677086?l=jurnalkotor.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2654639569861939717/posts/default/4676630758869677086'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2654639569861939717/posts/default/4676630758869677086'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://jurnalkotor.blogspot.com/2010/12/mengaku-mengalah-untuk-kesenangan-yang.html' title=''/><author><name>zhfr</name><uri>http://www.blogger.com/profile/01579668021189845304</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-2654639569861939717.post-6913859095207492814</id><published>2010-12-23T17:36:00.001+08:00</published><updated>2012-01-26T01:40:05.962+08:00</updated><title type='text'></title><content type='html'>Semalam kami Rantai Art, tujuan utama ke sana nak tengok Frinjan crossover Apuke. Tapi, menurut Zul, Apuke tak dapat datang, atas alasan&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/2654639569861939717-6913859095207492814?l=jurnalkotor.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2654639569861939717/posts/default/6913859095207492814'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2654639569861939717/posts/default/6913859095207492814'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://jurnalkotor.blogspot.com/2010/12/semalam-kami-rantai-art-tujuan-utama-ke.html' title=''/><author><name>zhfr</name><uri>http://www.blogger.com/profile/01579668021189845304</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-2654639569861939717.post-1116029902355130041</id><published>2010-12-17T23:22:00.001+08:00</published><updated>2012-01-26T01:40:05.501+08:00</updated><title type='text'></title><content type='html'>&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Kelangkang mungkin terbuka luas, tapi kalau tak terjaga ianya lebih buruk berbanding yang tak terbuka tetapi selalu di kemas kini. Begitu juga dengan fikiran aku kebelakangan ni, memetik kata Sgdfxchsdh81278, "you spend too much on things you hate," yang mana tak lah sebetulnya tepat kerana penulis yang aku kotasikan (ha ha ha) ini tak pernah wujud. Dan yang kedua, aku tak benci, cuma aku terlalu telan perkara yang dulunya aku tak terlintas untuk ambil pusing. Dan makin lama, kau makin berubah. Perubahan ini kau tak nampak, sebab perkara-perkara baru ini mengabui hati, mata, telinga kau.&amp;nbsp;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Mujur sebab ada lagi kawan lama, yang boleh pantulkan balik diri aku yang lama.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Tete-a-tete with Wahyudi couple of hours back, felt like talking to my own self. I mean, the late Zhafir, the one with loads of pills spilling and cursing 24-7.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Aku salahkan penulis-penulis Amerika Latin; walaupun aku belum mula baca, tapi dengan hanya berada di bilik aku saja dah cukup buat aku jadi kecik.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Nah, sekarang aku dah mula luah di blog. Boleh buat buku tak? Jual kat frinjan mungkin?&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/2654639569861939717-1116029902355130041?l=jurnalkotor.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2654639569861939717/posts/default/1116029902355130041'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2654639569861939717/posts/default/1116029902355130041'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://jurnalkotor.blogspot.com/2010/12/kelangkang-mungkin-terbuka-luas-tapi.html' title=''/><author><name>zhfr</name><uri>http://www.blogger.com/profile/01579668021189845304</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-2654639569861939717.post-5248156195495773643</id><published>2010-12-15T00:46:00.001+08:00</published><updated>2012-01-26T01:40:05.806+08:00</updated><title type='text'></title><content type='html'>&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/2654639569861939717-5248156195495773643?l=jurnalkotor.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2654639569861939717/posts/default/5248156195495773643'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2654639569861939717/posts/default/5248156195495773643'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://jurnalkotor.blogspot.com/2010/12/blog-post.html' title=''/><author><name>zhfr</name><uri>http://www.blogger.com/profile/01579668021189845304</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-2654639569861939717.post-1356901791673036496</id><published>2010-12-11T16:18:00.001+08:00</published><updated>2012-01-26T01:40:05.530+08:00</updated><title type='text'></title><content type='html'>"Fake, fake, fake, freaking fake!"&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/2654639569861939717-1356901791673036496?l=jurnalkotor.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2654639569861939717/posts/default/1356901791673036496'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2654639569861939717/posts/default/1356901791673036496'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://jurnalkotor.blogspot.com/2010/12/fake-fake-fake-freaking-fake.html' title=''/><author><name>zhfr</name><uri>http://www.blogger.com/profile/01579668021189845304</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-2654639569861939717.post-7666889615182433279</id><published>2010-12-03T14:58:00.001+08:00</published><updated>2012-01-26T01:40:06.034+08:00</updated><title type='text'></title><content type='html'>&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Habis kerja, aku terus lompat masuk ke tren dan terjun di Amcorp Mall. Perjanjian dengan Jelir berjumpa bersembang berlepak bertukar pandangan (mata) dan sedang memecah rekod dengan menghabiskan separuh gaji pertama.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Rekod kejadah apa? Aku tak pernah kerja proper dan dapat gaji proper.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/2654639569861939717-7666889615182433279?l=jurnalkotor.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2654639569861939717/posts/default/7666889615182433279'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2654639569861939717/posts/default/7666889615182433279'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://jurnalkotor.blogspot.com/2010/12/habis-kerja-aku-terus-lompat-masuk-ke.html' title=''/><author><name>zhfr</name><uri>http://www.blogger.com/profile/01579668021189845304</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-2654639569861939717.post-426631965636628098</id><published>2010-11-27T11:07:00.001+08:00</published><updated>2012-01-26T01:40:05.746+08:00</updated><title type='text'></title><content type='html'>Si perempuan tak boleh ditinggalkan dibelakang waktu jalan bersama sebab si lelaki yang jalannya laju ini akan kelihatan seperti menjauhkan diri darinya.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Kalau aku jalan depan, tak pa la gak. Ni nak tinggal-tinggal aku ni pasai pa?"&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/2654639569861939717-426631965636628098?l=jurnalkotor.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2654639569861939717/posts/default/426631965636628098'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2654639569861939717/posts/default/426631965636628098'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://jurnalkotor.blogspot.com/2010/11/si-perempuan-tak-boleh-ditinggalkan.html' title=''/><author><name>zhfr</name><uri>http://www.blogger.com/profile/01579668021189845304</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-2654639569861939717.post-6919380603896477684</id><published>2010-11-25T17:56:00.001+08:00</published><updated>2012-01-26T01:40:05.981+08:00</updated><title type='text'></title><content type='html'>&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Dalam beg, aku bawa sekali dua buah buku; konon untuk dibaca dalam tren atau di mana-mana kafe. Tengoklah nanti macam mana; akan dihabiskan sebelum 2011 atau selamanya berhabuk di dalam bilik di Sentul.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;div style="margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; margin-right: 0px; margin-top: 0px; text-align: justify;"&gt;Aku keluar ke jalanan seperti seperti selalu, hari ini, melalui jalan yang sama. Seronok dan tenang walaupun sepatutnya aku siapkan dulu kerja-kerja aku; timbunan fakta dan auta yang harus aku masukkan dalam notepad, selain merindui teman baru aku; paper clip dan pen highlight.&lt;/div&gt;&lt;div style="margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; margin-right: 0px; margin-top: 0px; text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; margin-right: 0px; margin-top: 0px; text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; margin-right: 0px; margin-top: 0px; text-align: justify;"&gt;.....&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/2654639569861939717-6919380603896477684?l=jurnalkotor.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2654639569861939717/posts/default/6919380603896477684'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2654639569861939717/posts/default/6919380603896477684'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://jurnalkotor.blogspot.com/2010/11/dalam-beg-aku-bawa-sekali-dua-buah-buku.html' title=''/><author><name>zhfr</name><uri>http://www.blogger.com/profile/01579668021189845304</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-2654639569861939717.post-9061778939010460528</id><published>2010-11-20T01:30:00.001+08:00</published><updated>2012-01-26T01:40:06.139+08:00</updated><title type='text'></title><content type='html'>Bila saya normal, saya bukan lagi &lt;i&gt;political animal&lt;/i&gt;.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/2654639569861939717-9061778939010460528?l=jurnalkotor.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2654639569861939717/posts/default/9061778939010460528'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2654639569861939717/posts/default/9061778939010460528'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://jurnalkotor.blogspot.com/2010/11/bila-saya-normal-saya-bukan-lagi.html' title=''/><author><name>zhfr</name><uri>http://www.blogger.com/profile/01579668021189845304</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-2654639569861939717.post-2864068774544156988</id><published>2010-11-20T01:10:00.003+08:00</published><updated>2012-01-26T01:40:05.639+08:00</updated><title type='text'></title><content type='html'>Apa tenung-tenung?&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/2654639569861939717-2864068774544156988?l=jurnalkotor.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2654639569861939717/posts/default/2864068774544156988'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2654639569861939717/posts/default/2864068774544156988'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://jurnalkotor.blogspot.com/2010/11/apa-tenung-tenung.html' title=''/><author><name>zhfr</name><uri>http://www.blogger.com/profile/01579668021189845304</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-2654639569861939717.post-8314523167194052801</id><published>2010-11-17T13:58:00.001+08:00</published><updated>2012-01-26T01:40:06.091+08:00</updated><title type='text'></title><content type='html'>&lt;div style="text-align: justify;"&gt;"Nak tanya sikit pasal aktiviti mahasiswa sekarang. Apa aktiviti hampa sekarang? Dengar kata ada demonstrasi nanti?"&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;"Ya ka? Saya dah grad bang, tak campur semua tu dah."&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/2654639569861939717-8314523167194052801?l=jurnalkotor.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2654639569861939717/posts/default/8314523167194052801'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2654639569861939717/posts/default/8314523167194052801'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://jurnalkotor.blogspot.com/2010/11/nak-tanya-sikit-pasal-aktiviti.html' title=''/><author><name>zhfr</name><uri>http://www.blogger.com/profile/01579668021189845304</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-2654639569861939717.post-5303506910753173055</id><published>2010-11-15T02:29:00.001+08:00</published><updated>2012-01-26T01:40:05.818+08:00</updated><title type='text'></title><content type='html'>&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Jangan pakai baju-T terconteng Terengganu yang kainnya semurah pakaian sukan murid sekolah rendah, seluar jean yang tak di basuh selama tiga bulan, selipar jepun berdaki yang tak digunakan untuk berjalan tapi untuk menggelungsur, rambut yang bercitarasa, dan yang paling penting; ingatkan diri sendiri yang kamu bukan lagi penganggur (walaupun secara teknikalnya, kamu penganggur hujung minggu.)&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Insyallah Mat Saleh itu takkan pening kepala di depan kamu untuk memilih sama ada berdiri atau duduk.&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/2654639569861939717-5303506910753173055?l=jurnalkotor.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2654639569861939717/posts/default/5303506910753173055'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2654639569861939717/posts/default/5303506910753173055'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://jurnalkotor.blogspot.com/2010/11/jangan-pakai-baju-t-terconteng.html' title=''/><author><name>zhfr</name><uri>http://www.blogger.com/profile/01579668021189845304</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-2654639569861939717.post-8123779143726823868</id><published>2010-11-14T12:32:00.001+08:00</published><updated>2012-01-26T01:40:06.082+08:00</updated><title type='text'>Kan bagus dalam kepala pun ada butang caps lock</title><content type='html'>boleh jerkah kau selalu&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;:)&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/2654639569861939717-8123779143726823868?l=jurnalkotor.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2654639569861939717/posts/default/8123779143726823868'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2654639569861939717/posts/default/8123779143726823868'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://jurnalkotor.blogspot.com/2010/11/kan-bagus-dalam-kepala-pun-ada-butang.html' title='Kan bagus dalam kepala pun ada butang caps lock'/><author><name>zhfr</name><uri>http://www.blogger.com/profile/01579668021189845304</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-2654639569861939717.post-5484346062579841757</id><published>2010-11-13T19:32:00.001+08:00</published><updated>2012-01-26T01:40:05.842+08:00</updated><title type='text'></title><content type='html'>&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/2654639569861939717-5484346062579841757?l=jurnalkotor.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2654639569861939717/posts/default/5484346062579841757'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2654639569861939717/posts/default/5484346062579841757'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://jurnalkotor.blogspot.com/2010/11/blog-post.html' title=''/><author><name>zhfr</name><uri>http://www.blogger.com/profile/01579668021189845304</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-2654639569861939717.post-7220808422601922837</id><published>2010-11-13T14:33:00.001+08:00</published><updated>2012-01-26T01:40:06.001+08:00</updated><title type='text'></title><content type='html'>&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/2654639569861939717-7220808422601922837?l=jurnalkotor.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2654639569861939717/posts/default/7220808422601922837'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2654639569861939717/posts/default/7220808422601922837'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://jurnalkotor.blogspot.com/2010/11/blog-post_13.html' title=''/><author><name>zhfr</name><uri>http://www.blogger.com/profile/01579668021189845304</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-2654639569861939717.post-6620157452589568773</id><published>2010-11-13T11:49:00.001+08:00</published><updated>2012-01-26T01:40:05.942+08:00</updated><title type='text'></title><content type='html'>genggam malam&lt;br /&gt;keluar dari kitaran kehancuran;&lt;br /&gt;cermin, pedang, berlian.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/2654639569861939717-6620157452589568773?l=jurnalkotor.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2654639569861939717/posts/default/6620157452589568773'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2654639569861939717/posts/default/6620157452589568773'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://jurnalkotor.blogspot.com/2010/11/genggam-malam-keluar-dari-kitaran.html' title=''/><author><name>zhfr</name><uri>http://www.blogger.com/profile/01579668021189845304</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-2654639569861939717.post-7788571569294007962</id><published>2010-11-13T03:10:00.001+08:00</published><updated>2012-01-26T01:40:06.039+08:00</updated><title type='text'>Putaran Malapetaka</title><content type='html'>&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/2654639569861939717-7788571569294007962?l=jurnalkotor.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2654639569861939717/posts/default/7788571569294007962'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2654639569861939717/posts/default/7788571569294007962'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://jurnalkotor.blogspot.com/2010/11/putaran-malapetaka.html' title='Putaran Malapetaka'/><author><name>zhfr</name><uri>http://www.blogger.com/profile/01579668021189845304</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-2654639569861939717.post-2888061501214695943</id><published>2010-11-12T13:43:00.001+08:00</published><updated>2012-01-26T01:40:05.642+08:00</updated><title type='text'></title><content type='html'>&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Pitik Bintang buat perangai balik dah. Babi tonyok punya budak. Apa yang aku nak cumalah apa yang orang-orang yang aku kenal tuliskan. Bukan superstar dengan pengikut berjuta yang bila kena jerkah sikit tertunduk malu, idea tak keluar. (Pelik juga, bila depan skrin boleh show-off dengan susunan idea yang maha-maha terus dari Pentagon dan Wikipedia, bila berjumpa tersipu tertunduk malu.["Mana gerangan bintang berangan?"]) Baru tenung dah hilang konfiden, bergetar tak jiwa tu? Jiwa-jiwa yang berpaut pada yang rapuh, manusia berbelang, aku baru angkat tangan dah terkencing. Ha ha ha.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Wooo! Syok betul mengata, membenci.&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/2654639569861939717-2888061501214695943?l=jurnalkotor.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2654639569861939717/posts/default/2888061501214695943'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2654639569861939717/posts/default/2888061501214695943'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://jurnalkotor.blogspot.com/2010/11/pitik-bintang-buat-perangai-balik-dah.html' title=''/><author><name>zhfr</name><uri>http://www.blogger.com/profile/01579668021189845304</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-2654639569861939717.post-2373658839926077412</id><published>2010-11-10T01:11:00.002+08:00</published><updated>2012-01-26T01:40:05.595+08:00</updated><title type='text'>Rumah Lama</title><content type='html'>&lt;div style="text-align: justify;"&gt;"Nuh! Lari ikut Nuh cepat! Jerit Segemorah dan Sesodomo!"&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;"Aik! Mana boleh Sodom dan Gemorah cantum sekali, bodoh!"&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;"Takpa, takpa, Pak Aji boleh setel."&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;"Gung-gang, gung-geng gang-gong!!"&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Pergaduhan diantara Pak Aji dan Sodom dan Gemorah, berlaku sehingga 400 tahun lamanya.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Selepas habis pergaduhan mereka yang bertujuan untuk merebut tempat di Bahtera, malang bagi mereka, Bahtera itu telah berlalu pergi.&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"&gt;&lt;tbody&gt;&lt;tr&gt;&lt;td style="text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://4.bp.blogspot.com/_8AMb_-BOK2s/TNl_0nbSPaI/AAAAAAAAAc4/Sf8jV_3MY7Y/s1600/IMG0086A.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"&gt;&lt;img border="0" height="256" src="http://4.bp.blogspot.com/_8AMb_-BOK2s/TNl_0nbSPaI/AAAAAAAAAc4/Sf8jV_3MY7Y/s320/IMG0086A.jpg" width="320" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;&lt;tr&gt;&lt;td class="tr-caption" style="text-align: center;"&gt;Rumah Lama Aku&lt;br /&gt;oleh Teman Baik.&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;&lt;/tbody&gt;&lt;/table&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/2654639569861939717-2373658839926077412?l=jurnalkotor.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2654639569861939717/posts/default/2373658839926077412'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2654639569861939717/posts/default/2373658839926077412'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://jurnalkotor.blogspot.com/2010/11/rumah-lama.html' title='Rumah Lama'/><author><name>zhfr</name><uri>http://www.blogger.com/profile/01579668021189845304</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://4.bp.blogspot.com/_8AMb_-BOK2s/TNl_0nbSPaI/AAAAAAAAAc4/Sf8jV_3MY7Y/s72-c/IMG0086A.jpg' height='72' width='72'/></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-2654639569861939717.post-8162308854179311296</id><published>2010-11-10T00:34:00.001+08:00</published><updated>2012-01-26T01:40:06.086+08:00</updated><title type='text'></title><content type='html'>Suatu hari aku terjaga dari tidur yang letih&lt;br /&gt;sebagai serigala&lt;br /&gt;bulu di badanku menebal&lt;br /&gt;seperti padang yang terbiar&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;lidahku terjelir&lt;br /&gt;air liur menitis&lt;br /&gt;segalanya datang menyindir&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;bunga di padang mengembang wangi&lt;br /&gt;memantul datangpergi pelangi&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Dan suatu hari aku terjaga dari tidur yang bingung&lt;br /&gt;sebagai manusia&lt;br /&gt;dalam manusia&lt;br /&gt;bulu romaku meremang&lt;br /&gt;tatkala si gadis menggeserkan tubuhnya&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;aku sedar&lt;br /&gt;aku fikir&lt;br /&gt;akulah serigala paling gembira&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/2654639569861939717-8162308854179311296?l=jurnalkotor.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2654639569861939717/posts/default/8162308854179311296'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2654639569861939717/posts/default/8162308854179311296'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://jurnalkotor.blogspot.com/2010/11/suatu-hari-aku-terjaga-dari-tidur-yang.html' title=''/><author><name>zhfr</name><uri>http://www.blogger.com/profile/01579668021189845304</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-2654639569861939717.post-8825699597586642243</id><published>2010-11-08T12:11:00.004+08:00</published><updated>2012-01-26T01:40:06.124+08:00</updated><title type='text'></title><content type='html'>mati dalam kepingan-kepingan malam&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/2654639569861939717-8825699597586642243?l=jurnalkotor.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2654639569861939717/posts/default/8825699597586642243'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2654639569861939717/posts/default/8825699597586642243'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://jurnalkotor.blogspot.com/2010/11/mati-dalam-kepingan-kepingan-malam.html' title=''/><author><name>zhfr</name><uri>http://www.blogger.com/profile/01579668021189845304</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-2654639569861939717.post-6356751582572207406</id><published>2010-11-08T12:11:00.001+08:00</published><updated>2012-01-26T01:40:05.920+08:00</updated><title type='text'></title><content type='html'>mati dalam kepingan-kepingan malam&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/2654639569861939717-6356751582572207406?l=jurnalkotor.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2654639569861939717/posts/default/6356751582572207406'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2654639569861939717/posts/default/6356751582572207406'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://jurnalkotor.blogspot.com/2010/11/mati-dalam-kepingan-kepingan-malam_08.html' title=''/><author><name>zhfr</name><uri>http://www.blogger.com/profile/01579668021189845304</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-2654639569861939717.post-2382015931314501180</id><published>2010-11-07T22:05:00.002+08:00</published><updated>2012-01-26T01:40:05.599+08:00</updated><title type='text'></title><content type='html'>&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;/div&gt;gadis-gadis yang menyorokkan puisi di bawah bantal,&lt;br /&gt;yang senyap-senyap menampal pada dinding puisi-puisi jantan lain,&lt;br /&gt;don't write&lt;br /&gt;you already a fookin poems&lt;br /&gt;in every man hearts.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;holla!&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/2654639569861939717-2382015931314501180?l=jurnalkotor.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2654639569861939717/posts/default/2382015931314501180'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2654639569861939717/posts/default/2382015931314501180'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://jurnalkotor.blogspot.com/2010/11/gadis-gadis-yang-menyorokkan-puisi-di.html' title=''/><author><name>zhfr</name><uri>http://www.blogger.com/profile/01579668021189845304</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-2654639569861939717.post-1052317350255447729</id><published>2010-11-06T04:37:00.002+08:00</published><updated>2012-01-26T01:40:05.497+08:00</updated><title type='text'>étourdi</title><content type='html'>&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://4.bp.blogspot.com/_8AMb_-BOK2s/TNRnAHdpTUI/AAAAAAAAAco/hlfx8pcSyGE/s1600/P1120420.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"&gt;&lt;img border="0" height="240" src="http://4.bp.blogspot.com/_8AMb_-BOK2s/TNRnAHdpTUI/AAAAAAAAAco/hlfx8pcSyGE/s320/P1120420.JPG" width="320" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;Atas motor, kami singgah di Empangan Kuala Kubu, pandangannya tak seindah kekasih yang baru berkenalan, tapi anginnya sangat kuat menolak muka-muka kafir zindiq kami jauh dari empangan. Dan diwaktu itulah, sorang India yang kesorangan memberhentikan motosikalnya disebelah kami. Daniel tanya, ada lagi tak beer? Dia balas dengan membaling botol itu ke empangan. Dan berlalu pergi begitu saja.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;a href="http://3.bp.blogspot.com/_8AMb_-BOK2s/TNRnneOORVI/AAAAAAAAAcw/b3B5Fd86_x0/s1600/P1120435.JPG" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"&gt;&lt;img border="0" height="240" src="http://3.bp.blogspot.com/_8AMb_-BOK2s/TNRnneOORVI/AAAAAAAAAcw/b3B5Fd86_x0/s320/P1120435.JPG" width="320" /&gt;&lt;/a&gt;Bila melalui perhentian yang ke-2, Daniel yang memandu kata pada aku, "Uii ramainya awek." Aku yang dah pening dengan gaya permanduannya cuma diam. Daniel parkir di sebelah kereta Savvy. Bila aku cabut helmet, barulah perasan, sebenarnya kami berada dalam perjumpaan kongsi gelap muda yang sedang meraikan Deepavali.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Kick dan selamba, kami tawaf bersalaman dengan semua mereka yang agakya lebih kurang dalam 12 orang. Seyuman 1Malaysia di sana sini. Daniel tak kenal mereka, aku lagilah tak kenal.&amp;nbsp;Bersembang entah apa. Terasa terasing, kami bukan sepatutnya berpesta bersama&amp;nbsp;mereka. Mungkin mereka fikir kami perompak, atau polis. Dalam situasi begini tak mungkin mereka akan mengesyaki kami sebagai PLB.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Jadi tegang, kami ambil keputusan untuk meninggalkan mereka. Bila enjin di mulakan, waktu bergerak, aku dan Daniel sama-sama melambai megucapkan Happy Deepavali.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;"Awat hang tak ambik tadi?" Kata Daniel.&amp;nbsp;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;"Dia dah simpan!"&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;"Ooo"&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Kami terus ke tujuan asal kami, iaitu hendak mandi air terjun! Tiga tahun tak mandi sungai, kekuatan zahir dan batin berada dibawah sifat-sifat manusia yang belum baligh.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Philistine tak kenal dunia, jadi, dari 70 langkah, aku pecutkan larian untuk lompat dan terbang entah apa nama pusingan itu namanya, akhirnya jatuh tepat di pertengahan kolam itu. Ok kot.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Daniel masih terapung menggunakan betisnya.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;"Pukul 7 lebih dah wei, jom blah."&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Aku sarungkan semua barang-barang elektronik aku di poket, kemudian, mendaki sedikit ke kawasan parkir motor. Pakai baju, start enjin motorsikal, dan pecut keluar.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Dan pulang.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://2.bp.blogspot.com/_8AMb_-BOK2s/TNRl9FrKTTI/AAAAAAAAAcg/rKFzb1uhHnw/s1600/P1120444.JPG" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"&gt;&lt;img border="0" height="240" src="http://2.bp.blogspot.com/_8AMb_-BOK2s/TNRl9FrKTTI/AAAAAAAAAcg/rKFzb1uhHnw/s320/P1120444.JPG" width="320" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Sebelum pulang, Daniel ajak minum di restoran cina berhantu. Kami berhenti, pesan 100Plus dan Coke. Daniel pesan Yee Mee (tak mau babi). Daniel asyik mengusyar amoi pelayan itu. matanya mengikut amoi itu ke mana-mana. Yee Mee tu akhirnya dibiarkan untuk jadikan sarapan anjing.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Kepala aku dah 'weng', cendawan kat sini ok ok jugak ya? Tadi masa Daniel memecut di laluan berbukit, dia berhentikan motorsikalnya untuk tunjukkan aku tentang air bukit yang khasiatnya boleh menghilangkan pelbagai penyakit seperti penyakit malas menulis, penulis lama yang takut, penyair yang belum dibuka rahsia, dan segala jenis-jenis ubat lah! Kecuali ubat putus cinta.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Daniel dah habis makan. Ok. Dia pusingkan kepala tanda gerak, kami pun geraklah pulang&amp;nbsp;ke rumah dia.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Sampai di rumah, aku terperasaan nota yang aku tulis di antara sesi petang tadi;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;"Bagaikan pemabuk yang mendaki gunung sekerat jalan."&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Apa maknanya ni weh?&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/2654639569861939717-1052317350255447729?l=jurnalkotor.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2654639569861939717/posts/default/1052317350255447729'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2654639569861939717/posts/default/1052317350255447729'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://jurnalkotor.blogspot.com/2010/11/etourdi.html' title='étourdi'/><author><name>zhfr</name><uri>http://www.blogger.com/profile/01579668021189845304</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://4.bp.blogspot.com/_8AMb_-BOK2s/TNRnAHdpTUI/AAAAAAAAAco/hlfx8pcSyGE/s72-c/P1120420.JPG' height='72' width='72'/></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-2654639569861939717.post-5214964275600341534</id><published>2010-11-05T15:56:00.001+08:00</published><updated>2012-01-26T01:40:05.796+08:00</updated><title type='text'></title><content type='html'>Bel ami! Bel ami!&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/2654639569861939717-5214964275600341534?l=jurnalkotor.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2654639569861939717/posts/default/5214964275600341534'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2654639569861939717/posts/default/5214964275600341534'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://jurnalkotor.blogspot.com/2010/11/bel-ami-bel-ami.html' title=''/><author><name>zhfr</name><uri>http://www.blogger.com/profile/01579668021189845304</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-2654639569861939717.post-628050322418309822</id><published>2010-11-04T18:04:00.004+08:00</published><updated>2012-01-26T01:40:05.912+08:00</updated><title type='text'>1</title><content type='html'>&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Kakinya yang disilang, digodek-godekkan sambil dagunya ditongkat oleh tangan kirinya yang melepak. Diantara beberapa sela waktu, mata kami saling terpandang. Ada matahari yang memancar dari anak matanya lantas menyilaukan perasaan ingin tahu.&amp;nbsp;Dalam dunia yang gelap, kedatangan cahaya sangat-sangat dirindui. Warna apakah yang akan mendahului sebuah kiub hitam-putih yang diputarkan?&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Melihat gayanya yang diantara selesa dan segan, aku katakan pada Daniel disebelahku yang gadis ini akan turun sebelum RapidKL sampai di Kuala Lumpur. Lantas Daniel mengajak bermain permainan membaca lenggok tubuh. Terus dia meneka seorang lelaki yang tidur dibelakang sekali itu akan turun di Kuala Lumpur kerana menurut Daniel, “dia macam selesa ja.”&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Aku tinggalkan Daniel dengan permainannya, melamun pada tubuh Si Gadis yang sedang duduk di penjuru kiri mata aku.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Ketika bas berhenti mengambil dan menurunkan monyet-monyet di Kompleks PKNS, aku dan Si Gadis masih saling terperhati, waktu inilah muncul dari mulut bas seorang lelaki tua bertongkat dan berketayap. Daripada pembacaan Daniel, “ini orang buta ni,” sambil dia menginjak tubuhnya untuk membuka laluan pada orang tua ini supaya senang menuju ke belakang bas. Tersenyum, Si Gadis bangun memberikan kerusinya pada Si Buta.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Mana lagi kalau bukan disebelah aku dia datang berdiri? Sambil membetulkan sanggul dengan kedua tangannya, dia tanyakan aku hendak ke mana. Aku jawab ringkas dalam segan yang aku dengan Daniel hendak ke Pasar Seni. “Oh,” angguknya sambil merapatkan lagi tenungannya ke mata aku. Beberapa lelaki yang duduk dibelakang memerhatikan kami. Salah seorangnya Daniel yang senyum sambil menganggukkan entah irama lagu apa. Lelaki yang lain itu, berubah warna wajah mereka.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Aku betul-betul dah tak tahu apa nak disembangkan dengan Si Gadis ini. Pehanya yang diseliputi legging menggairahkan, aroma rambutnya meremangkan bulu-bulu roma aku. Ah, dalam kepala aku terbayang menjamunya Milo panas di malam sejuk, tapi cepat-cepat fikiran aku melayang ke katil, bersamanya.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Selepas turun di Pasar Seni, kami sudah berpegangan tangan. Yang sebetulnya dia yang mengaut tangan aku. Kawannya yang bersamanya sudah turun awal lagi KL Sentral. Daniel, dengan muka yang merah, berjalan perlahan mengikut kami.&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;div style="margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; margin-right: 0px; margin-top: 0px;"&gt;Kami bertiga singgah di restoran mamak untuk minum petang. Sebaik semua jubur berada pada keadaan selesa, Daniel keluarkan Moleskin yang dikepil dengan Uni Pin Fine Line, dari beg Lupin-nya. Mukanya serius menggaris-gariskan dakwat penanya menjadi contengan ala Basquiat baru nak&amp;nbsp;&lt;i&gt;up&lt;/i&gt;. Lukisan naif, kata Si Gadis bila terpandang pada buku contengannya. Dari perbualan itu, mereka sedikit demi sedikit memecut kepada hal-hal senilukis yang sama sekali asing bagi aku. Aku selesa mengoyak telinga sendiri.&lt;/div&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;div style="margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; margin-right: 0px; margin-top: 0px;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;div style="margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; margin-right: 0px; margin-top: 0px;"&gt;Entah kenapa, muka Daniel yang ceria, berubah menjadi sangat ketat. Macam Hitler makan&amp;nbsp;&lt;i&gt;yogurt&lt;/i&gt;. &amp;nbsp;&lt;/div&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;div style="margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; margin-right: 0px; margin-top: 0px;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;div style="margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; margin-right: 0px; margin-top: 0px;"&gt;“Ah, punggah!” aku terasa semacam menepuk dahi sendiri. “Kenapa,” tanya Si Gadis. Aku jawab yang Daniel tak mengambil dosnya lagi untuk hari ini. Waktu kami berbual ini Daniel sudah sikit demi sikit menjerit pada kami. Aku hilang tumpuan pada suaranya. Babi, aku fikir, baru kenal ja perempuan ni Daniel pula buat hal. Cepat aku selongkar Beg Lupin-nya di kaki meja; dan cambahkan semua pil-pil itu di meja.&lt;/div&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;div style="margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; margin-right: 0px; margin-top: 0px;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;div style="margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; margin-right: 0px; margin-top: 0px;"&gt;“Weh, mana ubat hang???” gabra gila. Aku tak mau dia merusuh di Kedai Mamak ni.&amp;nbsp;Aku tak mahu berjumpa polis untuk bawakan dia ke Wad Psikiatrik! Tambahan, Attendan Perubatan kebanyakannya bukan ada telur. Cukup terkencinglah mereka tatkala melihat susuk Daniel.&lt;/div&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;div style="margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; margin-right: 0px; margin-top: 0px;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;div style="margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; margin-right: 0px; margin-top: 0px;"&gt;“Hah! Vaaallliiiuuummm! Ada, ada!” kelam kabut aku berlari. Betul takut. Terketar-ketar tangan aku menghulur pada Daniel, yang sekarang sudah berada di bahagian dapur. Daniel melepaskan cekikannya pada seorang pekerja dapur kemudian menoleh perlahan melihat mata aku dengan pandangan tepat yang tajam, setajam mata helang, ditambah pula empat atau lima orang pekerja mamak yang hendak memukul tubuhnya, bercakap dengan nada yang kasar dan kuat, kungkang-kungkang bunyi periuk belanga. Aku jerit kuat-kuat di ruang dapur itu. “WOIII! BABI!! BERHENTILA SAT!!”&lt;/div&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;div style="margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; margin-right: 0px; margin-top: 0px;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;div style="margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; margin-right: 0px; margin-top: 0px;"&gt;Serta merta semua orang di situ jadi diam. Kurang ajar dengan Genderal ya?&lt;/div&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;div style="margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; margin-right: 0px; margin-top: 0px;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;div style="margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; margin-right: 0px; margin-top: 0px;"&gt;Seperti peminta sedekah yang kesejukan, sekali lagi aku hulur dua biji Valium - tangan masih terketar - pada kawan aku ini, kawan yang banyak menolong aku untuk hidup sihat sebagai kutu di Kuala Lumpur. Mamak yang terjatuh tadi, bangun dan berbual dengan kawan-kawannya, masih dengan bahasa yang aku tak faham, masih dengan nada yang tinggi, masih dengan tangan-tangan yang diangkat yang terikut dengan emosi penceritaan mereka.&lt;/div&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;div style="margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; margin-right: 0px; margin-top: 0px;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; margin-right: 0px; margin-top: 0px;"&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;div style="margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; margin-right: 0px; margin-top: 0px;"&gt;Daniel lambung dua Valium itu terus ke mulut dan aku genggam tangannya yang sebesar peha aku menuju ke meja yang kami duduk tadi.&lt;/div&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;div style="margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; margin-right: 0px; margin-top: 0px;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;div style="margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; margin-right: 0px; margin-top: 0px;"&gt;Gelas air bertaburan, Moleskin di kaki meja, dibasahi air kopi ais Daniel sendiri. Gelas Milo ais aku sedang berehat pada beg Lupin, titis-titis ini cukup untuk membuatkan Jackson Pollock mencemburui beg pencuri ini.&lt;/div&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;div style="margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; margin-right: 0px; margin-top: 0px;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;div style="margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; margin-right: 0px; margin-top: 0px;"&gt;Cuma gelas air Si Gadis saja yang masih berdiri di meja. Cantik, bersih, walaupun taufan melanda 5 minit sebelum ini.&lt;/div&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;div style="margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; margin-right: 0px; margin-top: 0px;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;div style="margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; margin-right: 0px; margin-top: 0px;"&gt;Aku tinggalkan Daniel untuk mengelilingi Restoran yang dilanda taufan ini untuk mencari Si Gadis. Silap aku juga tak bagitahu awal-awal kepadanya tentang mental Daniel. Terasa sedikit menyesal. Kalau aku baru kenal dengan seseorang dan kemudian orang itu mengamuk gila, aku pun lari. Jadi, dengan hipotesis ini, aku berhenti mencari Si Gadis. Hampa.&lt;/div&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;div style="margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; margin-right: 0px; margin-top: 0px;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;div style="margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; margin-right: 0px; margin-top: 0px;"&gt;“Celaka hang Daniel! Aku baru fikir nak cret dengan dia nanti. Tup-tap hang buat pasai plak!” aku herdik Daniel yang sekarang sedang berbaring betul-betul di depan pintu masuk restoran. “Aku nak cari cepat-cepat banyak-banyak, so, cepat la aku jumpak yang aku nak.”&lt;/div&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;div style="margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; margin-right: 0px; margin-top: 0px;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;div style="margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; margin-right: 0px; margin-top: 0px;"&gt;“Oh, indahnya dunia ni,” kata Daniel sambil melapangkan dada membuka kedua tangannya. Senyumannya sangat jujur sehingga pengurus restoran memaki-maki padanya. Dia tak heran. “Tidaklah sia-sia ciptaan tuhan...” dia sambung.&lt;/div&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;div style="margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; margin-right: 0px; margin-top: 0px;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;div style="margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; margin-right: 0px; margin-top: 0px;"&gt;Aku kembali ke meja, kemaskan apa yang patut, masukkan dalam beg Lupinnya.&lt;/div&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;div style="margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; margin-right: 0px; margin-top: 0px;"&gt;Sambil itu aku mengelih ke arah kerumunan orang ramai di pintu masuk, semua sedang mengelilinginya dengan niat untuk menyampaikan mesej kebencian, aku fikir. Hanya untuk membenci, kamu sanggup tinggalkan kaunter. Hah! Suara dalam kepala aku menggerakkan tubuh aku ke kaunter, serta merta. Tanpa fikir, terus cepat-cepat keluarkan nota-nota kertas dari situ dan masukkan dalam poket secepat mungkin. Sambil kalih-mengalih kepala, bila terdengar jeritan entah dari mana, terus aku pinjam kaki Ussain Bolt meninggalkan kawan baik aku yang berfalsafah di perbaringan itu.&lt;/div&gt;&lt;div style="margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; margin-right: 0px; margin-top: 0px;"&gt;&lt;br /&gt;***&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; margin-right: 0px; margin-top: 0px;"&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;div style="margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; margin-right: 0px; margin-top: 0px;"&gt;Kalau ada permasalahan diantara kami dan sosial, kami akan berjumpa di sebelah Popular Bookstore. Di situ, ada ruang panjang dengan dua anak tangga sesuai untuk duduk berehat dan berfikir dan merancang pergerakan seterusnya. Semestinya, Popular Bookstore ini adalah satu mangsa utama kepada kami.&lt;/div&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;div style="margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; margin-right: 0px; margin-top: 0px;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;div style="margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; margin-right: 0px; margin-top: 0px;"&gt;Daniel sampai waktu aku sedang menunjuk arah kepada seorang pelancong. Dia senyum. Aku ceritakan padanya yang Si Gadis telah lari ke Stesen KL Sentral. Aku tak sempat ligan. Daniel ketawa kuat, dan sambung “baru dia nak tau. Ada gaya ja, nak ikut. Nak kool-lah apa lah. Sekarang ni&amp;nbsp;macam mana kita?”&lt;/div&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;div style="margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; margin-right: 0px; margin-top: 0px;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;div style="margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; margin-right: 0px; margin-top: 0px;"&gt;“Nah!” aku terajang gendang yang melekat di tubuh Daniel. “Hang punya pasai aku tak bleh cret!”&lt;/div&gt;&lt;/div&gt;&lt;/div&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/2654639569861939717-628050322418309822?l=jurnalkotor.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2654639569861939717/posts/default/628050322418309822'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2654639569861939717/posts/default/628050322418309822'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://jurnalkotor.blogspot.com/2010/11/kakinya-yang-disilang-digodek-godekkan.html' title='1'/><author><name>zhfr</name><uri>http://www.blogger.com/profile/01579668021189845304</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-2654639569861939717.post-1874155744868117944</id><published>2010-11-03T20:06:00.001+08:00</published><updated>2012-01-26T01:40:05.580+08:00</updated><title type='text'>raison d'etre</title><content type='html'>&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Aku balik kembali ke Kuala Kubu Baru; dalam pelarian melarikan lagi diri yang sentiasa mencari. Baru sehari lepas, seorang brader di CM menanya kami, "apa benda yang hampa semua cari? Hampa lari ke sana sini tapi masih tak jumpa. Apa benda yang hampa cari?" &lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Terus menyejuk beku tubuh; empat jam di atas kerusi.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Seminggu di Kota Lumpur menjadi 'lelaki yang kering,' semacam petikan dari Buku Bacaan, "...jadilah kamu seorang lelaki seperti lumpur-lumpur yang kering." Dah tak pekena teh tarik, tiap-tiap hari selama seminggu lebih asyik pekena bahasa-bahasa berat. Encik Ahmad dan untanya sampai terduduk. Aku apalah lagi.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Tiap-tiap hari dada bergetar. Dari getaran menjadi dadah. Dalam berlapis-lapis termenung, anak mata asyik tergerak ke kanan dan tiap-tiap hari juga asyik terfikir tentang penghijrahan. Megkorbankan, bukan takat fizikal, malah segala tentang fahaman yang selama ini diakui. Sekali dihembus, berayun. Sekali ditampar terpelanting hilang dari realiti.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Mana Generasi Belasah? Ini Generasi Kegilaan. Frantik dalam frantik dalam agama pagan. Bomoh-bomoh meniupkan sangkakala lantas melupakan segala wacana lama.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Getaran yang menggerakkan malaikat, mengangkat kaki dan tangan mengayun laju penuh angkuh. Mana fahaman? Mana pegangan? Terpeleot berjalan, ada yang akan menghulurkan tangan? Angkuh kerana keyakinan bukan sebab kebodohan? Menipu terang-terangan? Lupakan, ini mungkin kecelakaan.&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/2654639569861939717-1874155744868117944?l=jurnalkotor.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2654639569861939717/posts/default/1874155744868117944'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2654639569861939717/posts/default/1874155744868117944'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://jurnalkotor.blogspot.com/2010/11/raison-detre.html' title='raison d&apos;etre'/><author><name>zhfr</name><uri>http://www.blogger.com/profile/01579668021189845304</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-2654639569861939717.post-8677408929333110859</id><published>2010-11-03T13:18:00.001+08:00</published><updated>2012-01-26T01:40:06.110+08:00</updated><title type='text'></title><content type='html'>&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/2654639569861939717-8677408929333110859?l=jurnalkotor.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2654639569861939717/posts/default/8677408929333110859'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2654639569861939717/posts/default/8677408929333110859'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://jurnalkotor.blogspot.com/2010/11/blog-post_03.html' title=''/><author><name>zhfr</name><uri>http://www.blogger.com/profile/01579668021189845304</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-2654639569861939717.post-8088339598801165174</id><published>2010-11-03T03:40:00.001+08:00</published><updated>2012-01-26T01:40:06.068+08:00</updated><title type='text'></title><content type='html'>&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Kalau hanya bermain pada yang luaran dan bergayut hanya pada yang rapuh, berdiri di setiap jalan - menyusahkan laluan orang, terasa bijak hanya kerana tertonjol sedikit di permukaan, angkuh datang kepada keyakinan yang goyah, bodoh sombong muncul kerana telinga tak dicuci, badan bertukar warna bila diperli, berjalan penuh yakin tentang sesuatu yang tak diyakini, lembaran kalam di kepala dihafal seratus peratus hanya untuk menghujahkan idea-idea salin-tampal, tak berani duduk dan mencabar pemikiran dan pembacaan, jadilah segan bila mata membuktikan kelemahan sendiri, tertunduk mengutuk dalam hati, menyaksikan keagungan dengan hati yang pekak, malu melihat cermin, angkuh bila melintasinya, senang dengan kesusahan, bengkang bengkok kehidupan yang lain ada saja penyelesaian, mana semut mati? Mana?&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Brrrpp...&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/2654639569861939717-8088339598801165174?l=jurnalkotor.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2654639569861939717/posts/default/8088339598801165174'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2654639569861939717/posts/default/8088339598801165174'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://jurnalkotor.blogspot.com/2010/11/kalau-hanya-bermain-pada-yang-luaran.html' title=''/><author><name>zhfr</name><uri>http://www.blogger.com/profile/01579668021189845304</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-2654639569861939717.post-5706858837245659003</id><published>2010-10-31T17:28:00.001+08:00</published><updated>2012-01-26T01:40:05.863+08:00</updated><title type='text'></title><content type='html'>&lt;div style="text-align: justify;"&gt;It's just a game. Let them waits. Let them hates. Us. Some took it for granted, some for play. Give them hopes and spend your leftover in a day. Keep on hanging, forever as the parasites. Different equation with the same answers. Don't believe in anything for it will leaves us doubts. Some say The Book, yes it is, but it doesn't mean anything for dumb fuck like us; bitching about things we don't really understand, hating the others and at the same time talking about loves?&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;I'm relaxing now. Spend my days with good people whom someday I'll ditch - before anything turn to worst (the usual, you know me). Libertine eh? Things become clear like put your shits up to your nose; we love the pleasure. Wrote a couple of line a day to make myself felt like a fookin' poet - so I can, at least, feel better. No need any girls; illumination will bring them near us. The confident. The answers. The paradoxes. Anything, you name it, I'll give you as long as you see my EYES.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;KL, I Love You.&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/2654639569861939717-5706858837245659003?l=jurnalkotor.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2654639569861939717/posts/default/5706858837245659003'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2654639569861939717/posts/default/5706858837245659003'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://jurnalkotor.blogspot.com/2010/10/its-just-game.html' title=''/><author><name>zhfr</name><uri>http://www.blogger.com/profile/01579668021189845304</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-2654639569861939717.post-2479576448905225984</id><published>2010-10-29T17:48:00.001+08:00</published><updated>2012-01-26T01:40:05.613+08:00</updated><title type='text'></title><content type='html'>Selepas balik dari melawat tebing neraka, harapnya kau takkan berselimut lagi.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Telanjanglah.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/2654639569861939717-2479576448905225984?l=jurnalkotor.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2654639569861939717/posts/default/2479576448905225984'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2654639569861939717/posts/default/2479576448905225984'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://jurnalkotor.blogspot.com/2010/10/selepas-balik-dari-melawat-tebing.html' title=''/><author><name>zhfr</name><uri>http://www.blogger.com/profile/01579668021189845304</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-2654639569861939717.post-9222989355571718189</id><published>2010-10-26T07:03:00.001+08:00</published><updated>2012-01-26T01:40:06.159+08:00</updated><title type='text'></title><content type='html'>adakah pada dagu ia bergayut&lt;br /&gt;buat mata jatuh dari melangut&lt;br /&gt;medongakkan kekosongan&lt;br /&gt;bersyairkan awangan?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;adakah pada hati ianya berpaut&lt;br /&gt;jauh dari raga dari raut&lt;br /&gt;disembunyi keangkuhan&lt;br /&gt;dicuri kebodohan?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;nyanyiannya syaitan nyanyiannya tuhan&lt;br /&gt;berentakkan ego dan kecerahan&lt;br /&gt;lambangnya merdu terselitkan sesuatu&lt;br /&gt;kerap mencubit tak pernah diambil tahu&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;selalunya datang menghambat pantai&lt;br /&gt;dekatnya jauh ringannya sauh&lt;br /&gt;sekali ia datang membadai&lt;br /&gt;dan rindu pun terus berlabuh&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;dari cubit datangnya rindu&lt;br /&gt;untuk kekasih yang tak diambil tahu&lt;br /&gt;dari hati bermainnya ilmu&lt;br /&gt;untuk yang dekat jauh belum ketemu&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/2654639569861939717-9222989355571718189?l=jurnalkotor.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2654639569861939717/posts/default/9222989355571718189'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2654639569861939717/posts/default/9222989355571718189'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://jurnalkotor.blogspot.com/2010/10/adakah-pada-dagu-ia-bergayut-buat-mata.html' title=''/><author><name>zhfr</name><uri>http://www.blogger.com/profile/01579668021189845304</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-2654639569861939717.post-5812164695664108693</id><published>2010-10-25T11:38:00.001+08:00</published><updated>2012-01-26T01:40:05.870+08:00</updated><title type='text'></title><content type='html'>&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/2654639569861939717-5812164695664108693?l=jurnalkotor.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2654639569861939717/posts/default/5812164695664108693'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2654639569861939717/posts/default/5812164695664108693'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://jurnalkotor.blogspot.com/2010/10/blog-post_25.html' title=''/><author><name>zhfr</name><uri>http://www.blogger.com/profile/01579668021189845304</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-2654639569861939717.post-600416389703695292</id><published>2010-10-25T08:11:00.002+08:00</published><updated>2012-01-26T01:40:05.897+08:00</updated><title type='text'></title><content type='html'>&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Ini bukan rumah, aku fikir, selepas bersin untuk kali ke 114. Lantainya bersepah dengan barang-barang tak berguna (terutamanya buku), habuk mengambil alih menggantikan oksigen; tiada lagi ruang untuk bernafas; semua sudah disedut dalam kertas-kertas jampi yang tak memberi apa-apa makna, jambannya kekuning-kuningan berceloreng sehinggakan kau boleh nampak malaikat sedang menangis di penjuru bilik air, kekabu bantal sudah hilang sama sekali yang ada ialah tahi telinga dari sejuta kepala berasingan; bila memijak lantai, apa yang dipijak ialah himpunan partikel-partikel dari air kencing ketakutan sang dewa dewi, kau boleh rasa bila kau pijak lantai rumah ini.&amp;nbsp;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Melihat dunia luar dari dalam rumah, betul-betul jauh di sudut hati, aku rasa macam nak pijak-pijak saja naskah comel dengan tajuk REIKI: The Healing Touch yang ada di sebelah kaki aku ni. What the puki? Lagi banyak REIKI lagi banyak penyakit ada la, aku fikir, selepas berfikir tentang tuan rumah yang mengalami ketidakseimbangan badan.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Oh ya, tuan rumah betul-betul hilang keseimbangan badan. Tapi aku rasa, ini ada kena mengena dengan selipar yang dia pakai.&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/2654639569861939717-600416389703695292?l=jurnalkotor.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2654639569861939717/posts/default/600416389703695292'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2654639569861939717/posts/default/600416389703695292'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://jurnalkotor.blogspot.com/2010/10/ini-bukan-rumah-aku-fikir-selepas.html' title=''/><author><name>zhfr</name><uri>http://www.blogger.com/profile/01579668021189845304</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-2654639569861939717.post-5670781334026006064</id><published>2010-10-24T19:35:00.001+08:00</published><updated>2012-01-26T01:40:05.858+08:00</updated><title type='text'></title><content type='html'>&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://2.bp.blogspot.com/_8AMb_-BOK2s/TMQZ9KvHLkI/AAAAAAAAAcE/RWQCmF_r0Vw/s1600/P1120347.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"&gt;&lt;img border="0" height="240" src="http://2.bp.blogspot.com/_8AMb_-BOK2s/TMQZ9KvHLkI/AAAAAAAAAcE/RWQCmF_r0Vw/s320/P1120347.JPG" width="320" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/2654639569861939717-5670781334026006064?l=jurnalkotor.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2654639569861939717/posts/default/5670781334026006064'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2654639569861939717/posts/default/5670781334026006064'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://jurnalkotor.blogspot.com/2010/10/blog-post.html' title=''/><author><name>zhfr</name><uri>http://www.blogger.com/profile/01579668021189845304</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://2.bp.blogspot.com/_8AMb_-BOK2s/TMQZ9KvHLkI/AAAAAAAAAcE/RWQCmF_r0Vw/s72-c/P1120347.JPG' height='72' width='72'/></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-2654639569861939717.post-1287467192034447909</id><published>2010-10-23T17:42:00.002+08:00</published><updated>2012-01-26T01:40:05.522+08:00</updated><title type='text'></title><content type='html'>&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Thanks bro, hopefully something new will come up. Just not even 24 hours I'd put my shoes to the ground, I already saw very, very good peoples who will bring me back to that 'drunken up', 'polish a little bit your social mouth', and fling it all over the rainbow. Hopefully you, my dear friend, my friend under the neons surrounding by dogs; but we don't care; "how the hell we gonna understand this two Rimbaud eh?"&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Be here bro.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;When you're ready!&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/2654639569861939717-1287467192034447909?l=jurnalkotor.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2654639569861939717/posts/default/1287467192034447909'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2654639569861939717/posts/default/1287467192034447909'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://jurnalkotor.blogspot.com/2010/10/thanks-bro-hopefully-something-new-will.html' title=''/><author><name>zhfr</name><uri>http://www.blogger.com/profile/01579668021189845304</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-2654639569861939717.post-4679057896729657825</id><published>2010-10-23T07:50:00.001+08:00</published><updated>2012-01-26T01:40:05.765+08:00</updated><title type='text'></title><content type='html'>&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Tertidur selepas di bergerak dari Ipoh dan terjaga waktu keretapi berhenti di Tanjung Malim. Waktu ini Samsung 32 inci sedang mula tayang Ned Kelly, serentak dengan aku, Ned Kelly lakonan Heath Ledger juga terbangun. Dia memecut ke bandar, aku memecut ke tandas. Buka butang, keluarkan apa yang patut dan tujukan pada lubang zink; cuba mengawal dari terpancut di tempat yang tak sepatutnya. Keluar, nyalakan rokok di pertengahan penyambung gerabak bila seorang India menanya tentang di mana keretapi ini berada sekarang. Manalah nak tau, aku jawab, sebab masih gelap di luar sana. Kemudian dia bertanya lagi tentang segala-galanya, tentang Vertigo Hafiz, tentang Daniel yang sudah kurus, tentang gerai jual otak-otak, dan sebagainya. Kami sama-sama hembuskan asap ke luar, bersama masalah-masalah orang lain. Apa aku taip ni weh?&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/2654639569861939717-4679057896729657825?l=jurnalkotor.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2654639569861939717/posts/default/4679057896729657825'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2654639569861939717/posts/default/4679057896729657825'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://jurnalkotor.blogspot.com/2010/10/tertidur-selepas-di-bergerak-dari-ipoh.html' title=''/><author><name>zhfr</name><uri>http://www.blogger.com/profile/01579668021189845304</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-2654639569861939717.post-4981636947670146533</id><published>2010-10-22T12:18:00.001+08:00</published><updated>2012-01-26T01:40:05.781+08:00</updated><title type='text'></title><content type='html'>&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/2654639569861939717-4981636947670146533?l=jurnalkotor.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2654639569861939717/posts/default/4981636947670146533'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2654639569861939717/posts/default/4981636947670146533'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://jurnalkotor.blogspot.com/2010/10/blog-post_22.html' title=''/><author><name>zhfr</name><uri>http://www.blogger.com/profile/01579668021189845304</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-2654639569861939717.post-2083888080439406759</id><published>2010-10-20T15:19:00.002+08:00</published><updated>2012-01-26T01:40:05.590+08:00</updated><title type='text'></title><content type='html'>&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Why new born atheists hate god? I mean, some of them. I understand why you did that. Maybe you had some accident, felt out of step, piano fall on you, or your cat bite your dick, whatever; and god doesn't there to help you. When you wake your now atheist self up you had some revelation (the logic and intellectual kinds) that told you that god doesn't exist. That's why you're so gay and atheist. Three dot in a blank canvas will make a good art eh?&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Now I love to hate. I want to spend my entire life to hates!&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Hah!&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/2654639569861939717-2083888080439406759?l=jurnalkotor.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2654639569861939717/posts/default/2083888080439406759'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2654639569861939717/posts/default/2083888080439406759'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://jurnalkotor.blogspot.com/2010/10/why-new-born-atheists-hate-god-i-mean.html' title=''/><author><name>zhfr</name><uri>http://www.blogger.com/profile/01579668021189845304</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-2654639569861939717.post-2820807134227711961</id><published>2010-10-20T15:05:00.001+08:00</published><updated>2012-01-26T01:40:05.632+08:00</updated><title type='text'></title><content type='html'>Apa yang belum di cakap, belum di cakap.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/2654639569861939717-2820807134227711961?l=jurnalkotor.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2654639569861939717/posts/default/2820807134227711961'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2654639569861939717/posts/default/2820807134227711961'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://jurnalkotor.blogspot.com/2010/10/apa-yang-belum-di-cakap-belum-di-cakap.html' title=''/><author><name>zhfr</name><uri>http://www.blogger.com/profile/01579668021189845304</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-2654639569861939717.post-353786657472571371</id><published>2010-10-18T16:35:00.001+08:00</published><updated>2012-01-26T01:40:05.700+08:00</updated><title type='text'></title><content type='html'>&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Tutup, buang dan berambus. Apa yang nak di cakap, dah di cakap.&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/2654639569861939717-353786657472571371?l=jurnalkotor.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2654639569861939717/posts/default/353786657472571371'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2654639569861939717/posts/default/353786657472571371'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://jurnalkotor.blogspot.com/2010/10/tutup-buang-dan-berambus.html' title=''/><author><name>zhfr</name><uri>http://www.blogger.com/profile/01579668021189845304</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-2654639569861939717.post-2928489490533323149</id><published>2010-10-18T15:01:00.002+08:00</published><updated>2012-01-26T01:40:05.655+08:00</updated><title type='text'>Bin Kawan</title><content type='html'>&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Rasa bosan tahap nak bunuh diri dah mai. Kenapa tak bekerja? Setakat ini saya masih malas (masih kerut dahi memikirkan teori yang boleh buat saya dapat duit tanpa menggunakan fizikal dan teori untuk hidup selama-lamanya.) Lagipun, menjadi miskin lebih menyenangkan; dengan miskin saya ada kuasa untuk menakutkan kelas menengah supaya mereka terus bekerja keras dan tak jadi macam saya. Sebab tujuan hidup saya hanyalah sebagai parasit, cuba sudaya upaya menjadi negatif supaya ada orang lain yang disana boleh, dengan senang hatinya, menghalakan jarinya pada saya dan berkata, "tengok si bodoh tu, nasib kita tak jadi macam dia. Jom makan kek!" Macam Nina Simone nyanyikan, "but I'm just a soul whose intentions are good," dengan mulutnya yang muncung, bergetar-getar kemuncungan itu membawa dan menggoyangkan pinggul besarnya - perlahan-lahan berjalan di sekeliling pentas. Mengada-ngada. Kenapa dia tak mati dihempap piano?&amp;nbsp;Saya teringin nak jumpa Gibran Levi bin Suhaidi (ada rhyme di situ!), manusia baru hasil campur aduk biologi X dan Y. H sedang menyiapkan proposal untuk hijack tanah-tanah terbiar di Shah Alam. Kalau berjaya, saya tak akan teragak-agak lagi untuk menyertainya. Dah lama tak tebas rumput. W pula di Tawau, dan maksudnya sudah tak adalah orang yang akan menterjemahkan tindak-tanduk saya; kalau dulu saya tak perlu sembur air liur banyak-banyak sebab W, sebagai penyair, mempunyai kebolehan meringkaskan bebelan saya kepada hanya beberapa patah kata, tapi sekarang macam mana? Melihat betapa bangga dia dengan Tawau, saya tak fikir kami akan berjumpa untuk beberapa tahun lagi. Tapi, mungkin M, jelmaan semula Nadar boleh menemankan saya? Kemudian, saya tak fikir kami ada peluang lagi untuk bersama menyeludup keluar lagi Jobo develop tank atau asid D76 &amp;nbsp;sebab studio itu sudah bankrap (idea, bukan bankrap ekonomi.) Ha ha. Biarlah. Saya fikir, merujuk kata teman baik saya di Alor Setar, "aku bukan nak cari kawan, nak buang kawan lagi ada la," adalah penyataan yang sesuai. Buat apa nak tambah kawan sedangkan kawan yang ada sudah cukup berkualiti? Kami berdua akan berhijrah ke sana tak lama lagi. Masing-masing ada plan. Tunggulah. Tapi...&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/2654639569861939717-2928489490533323149?l=jurnalkotor.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2654639569861939717/posts/default/2928489490533323149'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2654639569861939717/posts/default/2928489490533323149'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://jurnalkotor.blogspot.com/2010/10/bin-kawan.html' title='Bin Kawan'/><author><name>zhfr</name><uri>http://www.blogger.com/profile/01579668021189845304</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-2654639569861939717.post-2498298741109413990</id><published>2010-10-14T13:47:00.001+08:00</published><updated>2012-01-26T01:40:05.617+08:00</updated><title type='text'></title><content type='html'>Penat sungguh cik.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Dua buah Tesco kat sini untuk apa?&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/2654639569861939717-2498298741109413990?l=jurnalkotor.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2654639569861939717/posts/default/2498298741109413990'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2654639569861939717/posts/default/2498298741109413990'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://jurnalkotor.blogspot.com/2010/10/penat-sungguh-cik.html' title=''/><author><name>zhfr</name><uri>http://www.blogger.com/profile/01579668021189845304</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-2654639569861939717.post-5577696769034972120</id><published>2010-10-14T13:32:00.001+08:00</published><updated>2012-01-26T01:40:05.851+08:00</updated><title type='text'></title><content type='html'>Dah mai semak dah ni.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Dua buah Tesco, lampu isyarat tak bersistematik, orang-orang yang asyik nak sembang pasal menyamun, kongsi gelap 24 jam, bilik berhabuk, tak ada perempuan, tak ada apa-apa untuk blog, tak ada kebencian lagi, apa lagi boleh tambah hah, Sungai Petani oi?&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/2654639569861939717-5577696769034972120?l=jurnalkotor.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2654639569861939717/posts/default/5577696769034972120'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2654639569861939717/posts/default/5577696769034972120'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://jurnalkotor.blogspot.com/2010/10/dah-mai-semak-dah-ni.html' title=''/><author><name>zhfr</name><uri>http://www.blogger.com/profile/01579668021189845304</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-2654639569861939717.post-5445571195070396417</id><published>2010-10-14T12:47:00.004+08:00</published><updated>2012-01-26T01:40:05.837+08:00</updated><title type='text'>Apa Yang Saya Rasa Mengenai Apa Yang Lupin Rasa.</title><content type='html'>&lt;div style="text-align: justify;"&gt;"Mesin taip berbunyi sangat-sangat kuat waktu aku sedang tidur. Aku tak mampu melawan bunyi itu; aku tau bunyi itu takkan berhenti selagi matahari tak naik. Aku kenal penaipnya; Zhafir yang mulut lancang. Tak ada moral kecuali untuk perutnya sendiri. Aku punya ruang untuk bebas tapi bila bersamanya, habis segalanya dicuri; masa aku, tidur aku, malah kadang-kadang akal aku.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;"Aku benci dia seperti kebencian politikus kepada musuhnya. Hanya di akal, tak di mulut. Dia hormati aku dengan cara yang berlainan, cara yang aku tak faham. Entah kenapa aku boleh rasa yang dia ada perasaan hormat dekat aku.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;"Kata-katanya selalu provoke akal aku. Ya, baginya ialah tak. Dan tak, baginya ialah ya.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;"Skizo aku dibuatnya.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;"Dia pemalas. Dah berapa tahun tak kerja. Bukunya bertimbun, entah dibaca entah tak baca. Asalnya timbunan bukunya lebih bertimbun lagi, tapi menurut katanya, dia dah jual buku-buku yang berunsurkan politik sebab tak ada duit. Jadi, dengan kenyataan sebegitu, sesiapa pun mungkin boleh faham serba sedikit tentang dirinya.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;"Keluarganya agak misteri bagi aku. Dia jarang-jarang bercerita mengenai keluarganya. Mungkin dia benci kisah silamnya atau memang kerana dia malas dan tak suka bercerita. Hampir semua kisah yang diceritanya adalah tipu belaka; seseorang boleh tengok matanya; mata yang malas, tunduk, bahaya.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;"Dan mesin taip ini terus menerus berbunyi. Tidur aku dicurinya.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;"Dia pencuri. Pencuri jiwa, pencuri buku, pencuri kasih. Aku tak tau sangat sebenarya pasal kehidupan dia. Aku selalu pening bila bersamanya. Tambah-tambah bila dia dipengaruhi pil-pil (makanan rujinya.) Jujur katanya terlampau menyakitkan hati.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;"Agaknya, dia dah menyakitkan hati semua orang kot?&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;"Dia mengagumi Houellebecq (dia tak cakap pun yang dia minat, tapi perangainya dah menunjukkan serba sedikit.) Dia nak jadi kurus. Dia nak kacau perasaan masyarakat. Wahyudi selalu bercakap sisi penentangan. Tapi dia selalu cakap pasal merosakkan orang, musnahkan akal.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;"Gila.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;"Ini apa yang aku fikir tatkala dia sedang menaip. Entah apa yang ditaipkan. Aku pernah baca sikit. Aku tak faham. Bukan cerpen, bukan esei, bukan puisi, jauh lagi novel. Ayat-ayatnya tak berstruktur; berterabur, berbeza-beza dengan dakwat mesin taip yang lusuh, aku jadi lagi pening.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;"Dah beratus kali dia cakap untuk hasilkan beberapa cerpen, tapi dia tak pernah pula tunjukkan dekat aku.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;"Entah buat entah tak.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;"Sekarang pukul lima pagi. Mesin taip dia masih kuat berbunyi. Sangat kuat. Sakit telinga aku.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;"Celaka betul.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;"Tapi aku tak berani nak sound dia.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;"Satgi aku kena pergi interview, tak tidur-tidur lagi ni."&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;div style="text-align: right;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: right;"&gt;zhfr/feb102010/5:02am/altar fragranfrantik&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/2654639569861939717-5445571195070396417?l=jurnalkotor.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2654639569861939717/posts/default/5445571195070396417'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2654639569861939717/posts/default/5445571195070396417'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://jurnalkotor.blogspot.com/2010/10/apa-yang-saya-rasa-mengenai-apa-yang.html' title='Apa Yang Saya Rasa Mengenai Apa Yang Lupin Rasa.'/><author><name>zhfr</name><uri>http://www.blogger.com/profile/01579668021189845304</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-2654639569861939717.post-435125201948404125</id><published>2010-10-14T12:31:00.001+08:00</published><updated>2012-01-26T01:40:05.754+08:00</updated><title type='text'>Highkoos</title><content type='html'>singgah atm&lt;br /&gt;masukkan kunci&lt;br /&gt;terbang&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;menguap&lt;br /&gt;30 minit di cermin&lt;br /&gt;kerja&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;duduk&lt;br /&gt;tengok &lt;i&gt;blank screen&lt;/i&gt;&lt;br /&gt;mati&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;buka mulut&lt;br /&gt;komplen&lt;br /&gt;lega&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;buat semua di atas&lt;br /&gt;tapi,&lt;br /&gt;tolong,&lt;br /&gt;tolong jangan tulis puisi lagi&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/2654639569861939717-435125201948404125?l=jurnalkotor.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2654639569861939717/posts/default/435125201948404125'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2654639569861939717/posts/default/435125201948404125'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://jurnalkotor.blogspot.com/2010/10/highkoos.html' title='Highkoos'/><author><name>zhfr</name><uri>http://www.blogger.com/profile/01579668021189845304</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-2654639569861939717.post-311303354536556977</id><published>2010-10-11T17:27:00.001+08:00</published><updated>2012-01-26T01:40:05.674+08:00</updated><title type='text'></title><content type='html'>Sampai bila nak melayan bersembang pasal kerja 'samun'?&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/2654639569861939717-311303354536556977?l=jurnalkotor.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2654639569861939717/posts/default/311303354536556977'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2654639569861939717/posts/default/311303354536556977'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://jurnalkotor.blogspot.com/2010/10/sampai-bila-nak-melayan-bersembang.html' title=''/><author><name>zhfr</name><uri>http://www.blogger.com/profile/01579668021189845304</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-2654639569861939717.post-5281349957549069808</id><published>2010-10-09T14:14:00.001+08:00</published><updated>2012-01-26T01:40:05.814+08:00</updated><title type='text'>Ulasan.</title><content type='html'>&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;a href="http://naskahpercuma.blogspot.com/2010/10/kesedihan-jargon-i.html"&gt;Saya ada mengulas naskah Jargon I&lt;/a&gt;, kumpulan tulisan dari hati-hati yang pasrah, di Naskah Percuma.&amp;nbsp;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Minta maaf jika ulasan saya belum cukup kurang ajar.&amp;nbsp;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;He he he.&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/2654639569861939717-5281349957549069808?l=jurnalkotor.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2654639569861939717/posts/default/5281349957549069808'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2654639569861939717/posts/default/5281349957549069808'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://jurnalkotor.blogspot.com/2010/10/ulasan.html' title='Ulasan.'/><author><name>zhfr</name><uri>http://www.blogger.com/profile/01579668021189845304</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-2654639569861939717.post-692314767965254573</id><published>2010-10-07T15:37:00.001+08:00</published><updated>2012-01-26T01:40:05.990+08:00</updated><title type='text'>Psiko</title><content type='html'>&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/2654639569861939717-692314767965254573?l=jurnalkotor.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2654639569861939717/posts/default/692314767965254573'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2654639569861939717/posts/default/692314767965254573'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://jurnalkotor.blogspot.com/2010/10/psiko.html' title='Psiko'/><author><name>zhfr</name><uri>http://www.blogger.com/profile/01579668021189845304</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-2654639569861939717.post-3334933884965700788</id><published>2010-10-05T11:51:00.001+08:00</published><updated>2012-01-26T01:40:05.683+08:00</updated><title type='text'></title><content type='html'>Kesianlah pulok!&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/2654639569861939717-3334933884965700788?l=jurnalkotor.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2654639569861939717/posts/default/3334933884965700788'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2654639569861939717/posts/default/3334933884965700788'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://jurnalkotor.blogspot.com/2010/10/kesianlah-pulok.html' title=''/><author><name>zhfr</name><uri>http://www.blogger.com/profile/01579668021189845304</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-2654639569861939717.post-1697011272867526952</id><published>2010-10-04T17:13:00.004+08:00</published><updated>2012-01-26T01:40:05.550+08:00</updated><title type='text'></title><content type='html'>Letih&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/2654639569861939717-1697011272867526952?l=jurnalkotor.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2654639569861939717/posts/default/1697011272867526952'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2654639569861939717/posts/default/1697011272867526952'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://jurnalkotor.blogspot.com/2010/10/letih.html' title=''/><author><name>zhfr</name><uri>http://www.blogger.com/profile/01579668021189845304</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-2654639569861939717.post-2032666182313715987</id><published>2010-10-04T12:35:00.003+08:00</published><updated>2012-01-26T01:40:05.585+08:00</updated><title type='text'>"Jangan Dok Ikut Depa Tu, Depa Bukan Ada Agama."</title><content type='html'>&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Wahyudi MY, adik kepada Dila Raden, menggelarkan saya sebagai ‘&lt;i&gt;predecessor of Lucifer&lt;/i&gt;’ dalam blognya Pitik Bintang. Sungguh cantik penggunaan Bahasa Ingggerisnya! Tak cukup, dia tambah lagi yang saya seorang ‘&lt;i&gt;pills-freak&lt;/i&gt;,’ dan ‘&lt;i&gt;pseudo-hedonist&lt;/i&gt;.’&amp;nbsp;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Di penghujung celaannya itu, dalam ayat yang sama, dia tambah; ‘&lt;i&gt;Malaysian best writer to come&lt;/i&gt;.’ &lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Ini satu-satunya penghinaan yang paling saya tak boleh terima. Tiga perkara awal yang dia sebutkan mengenai saya, saya tak boleh cakap yang ianya salah, sebab ia adalah perkara yang pernah berlaku. Semua orang pernah merosakkan diri sendiri bukan?&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Entah dadah jenis apa budak Beatnik Bugis ini kedarah yang buat dia jadi sungguh kurang ajar sekali; meletakkan saya pada kedudukan yang tak sepatutnya diletak. &lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Untuk sekalian pembaca, di Malaysia sekarang ini, ramai golongan penulis. Ada yang bagus, contohnya seperti AKAB, penulis Semusim Di Neraka. Lain-lain, entah saya tak mampu fikir dengan cepat. Saya dah jarang baca blog (maksud saya di sini, blog-blog yang boleh buat saya baca post yang sama berulang kali.) Lain-lain, blog-blog yang saya baca, bahasa yang digunakan superb-superb, berbelit-belit dengan gaya bahasa yang sengaja ditonjolkan supaya penulis-penulis ini secara tak langsung dapat memberi gambaran kepada pembaca yang mereka ini &lt;i&gt;deep&lt;/i&gt;. Membodohkan pembaca sebenarnya.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Schopenhauer dalam On Authorship, mengelaskan pengarang kepada tiga jenis. (1) Pengarang yang tak berfikir ketika menulis. (2) Pengarang yang menulis sambil berfikir; dan (3) Pengarang yang berfikir sebelum menulis.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Wahyudi MY, sekali lagi, sebagai adik kepada Dila Raden, membuktikan yang dia berada dalam kelas pengarang blog yang jenis pertama. Tulis dulu baru fikir. Lepas dah publish, baru nak padam-padam. &lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Hah!&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Siapa nak jadi penulis sangat? Selepas putus cinta, saya sudah berubah, berfikir masak-masak suam, yang saya perlu cari kerja, perlu bersosial dan bersembang dengan kawan-kawan jenis-jenis kereta idaman saya (saya mula terfikir kereta jenis manual, bawah 1.6; dan dipasang enjin Brabus kalau boleh. Memasang angan mengenai kereta idaman ini, selain memuaskan intelek saya, ia juga memberi saya semangat untuk bekerja mencari duit sebenarnya) dan selain berfikir pasal kereta, saya juga sedang dan masih berfikir untuk menyertai mana-mana kumpulan kongsi gelap yang sanggup mengambil saya. Ini supaya senang, kalau pemanduan saya yang buruk ini mengakibatkan kemalangan. Maklumlah, kawasan utara ini memang ramai suka berkongsi-kongsian.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Saya dah jual Sulatus al-Salatin. Saya dah buat rumusan; untuk menjadi Melayu, tak perlu membaca Sejarah Melayu. Buat sakit hati saja kalau saya baca, dekat sangat sejarahnya dengan Hindu-India, bangsa yang saya cuba untuk benci sekarang ini, semenjak bercita-cita menjadi kongsi gelap Melayu ni.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Ah, rupa-rupanya saya sedang menulis! Entah bagus atau tak saya tak patut peduli sangat pun.&amp;nbsp;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Ini blog. Jangan serius sangat.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Dah, pergi baca Jurnal Rock &amp;amp; Roll.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Oh, mengenai Wahyudi, adik kepada Dila Raden; ah, tak payah peduli sangat. Dia tu penyair.&amp;nbsp;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Penyair bukan boleh percaya.&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/2654639569861939717-2032666182313715987?l=jurnalkotor.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2654639569861939717/posts/default/2032666182313715987'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2654639569861939717/posts/default/2032666182313715987'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://jurnalkotor.blogspot.com/2010/10/jangan-dok-ikut-depa-tu-depa-bukan-ada.html' title='&quot;Jangan Dok Ikut Depa Tu, Depa Bukan Ada Agama.&quot;'/><author><name>zhfr</name><uri>http://www.blogger.com/profile/01579668021189845304</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-2654639569861939717.post-938365404593154704</id><published>2010-09-30T13:04:00.001+08:00</published><updated>2012-01-26T01:40:06.164+08:00</updated><title type='text'>Petik</title><content type='html'>&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Poor lad, it's already three month.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Time to get out to place where nobody needs me.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;After this my friend, after this.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;After my dad's get out from hospital.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;After you-should-be-the-one get out of my dreams.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;After this lad., after this.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Poor lad, I hate you on sight!&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/2654639569861939717-938365404593154704?l=jurnalkotor.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2654639569861939717/posts/default/938365404593154704'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2654639569861939717/posts/default/938365404593154704'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://jurnalkotor.blogspot.com/2010/09/petik.html' title='Petik'/><author><name>zhfr</name><uri>http://www.blogger.com/profile/01579668021189845304</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-2654639569861939717.post-5908095522137758391</id><published>2010-09-27T00:12:00.001+08:00</published><updated>2012-01-26T01:40:05.886+08:00</updated><title type='text'></title><content type='html'>Sebelum bangkit, aku ludah perasaannya &lt;br /&gt;atas hati, dari bekas pelajar sekolah syaitan&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Nah.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/2654639569861939717-5908095522137758391?l=jurnalkotor.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2654639569861939717/posts/default/5908095522137758391'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2654639569861939717/posts/default/5908095522137758391'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://jurnalkotor.blogspot.com/2010/09/sebelum-bangkit-aku-ludah-perasaannya.html' title=''/><author><name>zhfr</name><uri>http://www.blogger.com/profile/01579668021189845304</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-2654639569861939717.post-7651557355638760078</id><published>2010-09-24T22:19:00.003+08:00</published><updated>2012-01-26T01:40:06.027+08:00</updated><title type='text'>2010 Masih Spiral Kinetic Circus.</title><content type='html'>Mr. Alien apa khabar?&lt;br /&gt;Cuma baca dekat surat khabar&lt;br /&gt;Apa boleh buat&lt;br /&gt;Cekau duit tak dapat&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;a href="http://ecentral.my/news/story.asp?file=/2010/9/24/music/7078253&amp;amp;sec=music"&gt;Spiral Kinetic Circus, 25 September 2010&lt;/a&gt;.&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/2654639569861939717-7651557355638760078?l=jurnalkotor.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2654639569861939717/posts/default/7651557355638760078'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2654639569861939717/posts/default/7651557355638760078'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://jurnalkotor.blogspot.com/2010/09/2010-masih-spiral-kinetic-circus.html' title='2010 Masih Spiral Kinetic Circus.'/><author><name>zhfr</name><uri>http://www.blogger.com/profile/01579668021189845304</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-2654639569861939717.post-8712058619453813200</id><published>2010-09-23T21:21:00.002+08:00</published><updated>2012-01-26T01:40:06.121+08:00</updated><title type='text'>Pulih Kembali</title><content type='html'>&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Tomorrow will be a long journey, take a nap with me. I'll show you my darkest secret. Which will be yours.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;I'm off then.&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/2654639569861939717-8712058619453813200?l=jurnalkotor.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2654639569861939717/posts/default/8712058619453813200'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2654639569861939717/posts/default/8712058619453813200'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://jurnalkotor.blogspot.com/2010/09/pulih-kembali.html' title='Pulih Kembali'/><author><name>zhfr</name><uri>http://www.blogger.com/profile/01579668021189845304</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-2654639569861939717.post-6281999659507512603</id><published>2010-09-23T21:08:00.003+08:00</published><updated>2012-01-26T01:40:05.915+08:00</updated><title type='text'>jeda</title><content type='html'>tangan lain memaut&lt;br /&gt;untuk &lt;br /&gt;duduk bersamanya&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div style="margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; margin-right: 0px; margin-top: 0px;"&gt;- mendung&lt;/div&gt;&lt;div style="margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; margin-right: 0px; margin-top: 0px;"&gt;hujan&lt;/div&gt;&lt;div style="margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; margin-right: 0px; margin-top: 0px;"&gt;kegelapan&lt;/div&gt;angin malam&lt;br /&gt;dan kucing dan suram kamar&lt;br /&gt;bersama&amp;nbsp;mengutuk kegelapan&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div style="margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; margin-right: 0px; margin-top: 0px;"&gt;ah, aku akan balik semula&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/2654639569861939717-6281999659507512603?l=jurnalkotor.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2654639569861939717/posts/default/6281999659507512603'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2654639569861939717/posts/default/6281999659507512603'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://jurnalkotor.blogspot.com/2010/09/jeda.html' title='jeda'/><author><name>zhfr</name><uri>http://www.blogger.com/profile/01579668021189845304</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-2654639569861939717.post-1699456797971139432</id><published>2010-09-23T14:15:00.001+08:00</published><updated>2012-01-26T01:40:05.559+08:00</updated><title type='text'>Lazymotherfucker.</title><content type='html'>&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Tadi aku habiskan tepat satu jam dalam bilik temuduga. Gila lama. Rekod peribadi, boleh simpan dalam diari. Penemuduga suruh aku siapkan satu esei dan beberapa idea mengenai sebuah projek.&amp;nbsp;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Esei; bebas.&amp;nbsp;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Idea; bebas.&amp;nbsp;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Tempoh masa; bebas.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Idea dan kebebasan. Dua benda yang aku takut dalam konteks perhubungan pekerja-majikan (atau kekasih-tuhan.)&amp;nbsp;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Dua perkara yang mengingatkan aku kepada &lt;i&gt;aku&lt;/i&gt; yang beberapa bulan lepas.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;*&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Beberapa bulan sebelum, kawan aku suruh (ya, suruh) aku kerja dengan syarikat dia; kedai percetakan yang baru nak naik, dari baju ke &lt;i&gt;banners&lt;/i&gt;, dari &lt;i&gt;stickers&amp;nbsp;&lt;/i&gt;ke cenderahati. Sebagai ahli perniagaan, menongkat kepala seperti ahli falsafah&lt;span class="Apple-style-span" style="font-size: small;"&gt;* &lt;/span&gt;bukanlah sifatnya,&amp;nbsp;lalu dirasakan dia memerlukan seorang yang malas untuk menyumbangkan idea.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Orang yang dia cari, tak lain tak bukan; aku.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Kriteria sebagai penganggur lengkap dalam diri aku. Yang mana tahu, tahulah bagaimana portfolio aku.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Diantara empat bulan itu, diantara celik nafsu dan buta hati, aku ada juga sumbangkan kerja-kerja grafik kepadanya tapi aku stuck dengan &lt;i&gt;pen tools&lt;/i&gt; dan kemudian, sebab rasa ingin tahu yang tinggi, banyak habiskan masa membaca mengenal falsafah di sebalik Lengkok Bézier dan Pierre Bézier berbanding menggerakkan jari menggunakan &lt;i&gt;pen tools&lt;/i&gt;, sekaligus hanya menghasilkan kerja-kerja grafik tahap malas.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Makin lama, makin hilang kosentrasi. Kemudian datang pula pil-pil, komplikasi emosi, dan argh, kehidupan, oh kehidupan!&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Idea bebas, dan kebebasan yang diberi; hancur mengalir bersama air kencing.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;*&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Tadi lepas temuduga, di antara waktu untuk sebatang rokok dan waktu untuk menyedut karbon monoksida, aku berdoa di celah-celah kereta dan lori;&amp;nbsp;"&lt;a href="http://www.google.com.my/search?client=safari&amp;amp;rls=en&amp;amp;q=homer+quotes&amp;amp;ie=UTF-8&amp;amp;oe=UTF-8&amp;amp;redir_esc=&amp;amp;ei=dO-aTPCaIZHIvQPfoeHnBA"&gt;kalau Kau ada di atas sana, sedang mendengar aku, tolonglah aku, Superman!&lt;/a&gt;"&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span class="Apple-style-span" style="font-size: x-small;"&gt;*lihat foto-foto mereka, betapa mereka memerlukan tangan sendiri selain leher, untuk menongkat kepala yang sarat dengan idea. Itu belum tengok aksi silang kaki dan kopi dan rokok! Ah, betapa bloggers-nya mereka!&lt;/span&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/2654639569861939717-1699456797971139432?l=jurnalkotor.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2654639569861939717/posts/default/1699456797971139432'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2654639569861939717/posts/default/1699456797971139432'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://jurnalkotor.blogspot.com/2010/09/lazymotherfucker.html' title='Lazymotherfucker.'/><author><name>zhfr</name><uri>http://www.blogger.com/profile/01579668021189845304</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-2654639569861939717.post-4823024143567381863</id><published>2010-09-22T17:26:00.002+08:00</published><updated>2012-01-26T01:40:05.772+08:00</updated><title type='text'>Mata</title><content type='html'>Katanya, dia nampak melalui mata aku yang aku tak dapat menolaknya.&lt;br /&gt;&lt;div style="margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; margin-right: 0px; margin-top: 0px; text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; margin-right: 0px; margin-top: 0px; text-align: justify;"&gt;Apa yang dia tak nampak ialah betapa penatnya aku berulang dari Sungai Petani ke Kulim ke Seberang Prai dan balik semula ke Sungai Petani; bersosial; dalam kurang 12 jam.&lt;/div&gt;&lt;div style="margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; margin-right: 0px; margin-top: 0px; text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; margin-right: 0px; margin-top: 0px; text-align: justify;"&gt;Tapi aku tak peduli sangat pun sekarang ini, pasal perasaan dia tentang perasaan aku. Atas pertolongan kawan-kawan, aku nampak akhirnya mana kaki aku menuju.&lt;/div&gt;&lt;div style="margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; margin-right: 0px; margin-top: 0px; text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; margin-right: 0px; margin-top: 0px; text-align: justify;"&gt;Mengenai mata aku, macam itulah juga mata aku bila aku lihat orang-orang yang aku tak mampu tolong; OKU, penagih dadah, orang yang di buli dan orang-orang yang merasa dirinya serba tahu.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Atau ayam goreng.&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/2654639569861939717-4823024143567381863?l=jurnalkotor.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2654639569861939717/posts/default/4823024143567381863'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2654639569861939717/posts/default/4823024143567381863'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://jurnalkotor.blogspot.com/2010/09/mata.html' title='Mata'/><author><name>zhfr</name><uri>http://www.blogger.com/profile/01579668021189845304</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-2654639569861939717.post-2477192949058568974</id><published>2010-09-21T21:04:00.001+08:00</published><updated>2012-01-26T01:40:05.604+08:00</updated><title type='text'></title><content type='html'>dan semua yang ada di sana&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div style="margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; margin-right: 0px; margin-top: 0px;"&gt;langit&lt;/div&gt;&lt;div style="margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; margin-right: 0px; margin-top: 0px;"&gt;pintu yang tertutup&lt;/div&gt;&lt;div style="margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; margin-right: 0px; margin-top: 0px;"&gt;dan kepala yang terjulur&amp;nbsp;&lt;/div&gt;&lt;div style="margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; margin-right: 0px; margin-top: 0px;"&gt;keluar dari tetingkap&amp;nbsp;&lt;/div&gt;&lt;div style="margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; margin-right: 0px; margin-top: 0px;"&gt;mata&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;laut&lt;br /&gt;pagi&lt;br /&gt;matahari&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;untuk itu aku pejamkan mata&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div style="margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; margin-right: 0px; margin-top: 0px;"&gt;mata yang berat&lt;/div&gt;&lt;div style="margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; margin-right: 0px; margin-top: 0px;"&gt;tangan tak terangkat&lt;/div&gt;&lt;div style="margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; margin-right: 0px; margin-top: 0px;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; margin-right: 0px; margin-top: 0px;"&gt;kehidupan&lt;/div&gt;&lt;div style="margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; margin-right: 0px; margin-top: 0px;"&gt;harus seperti lukisan&lt;/div&gt;&lt;div style="margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; margin-right: 0px; margin-top: 0px;"&gt;susah dicuri&lt;/div&gt;&lt;div style="margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; margin-right: 0px; margin-top: 0px;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;hilang kaki untuk berdiri&lt;br /&gt;tak pernah kenal batas sendiri&lt;br /&gt;"kita manusia yang dicemuh"&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;bilamana kita mengembara&lt;br /&gt;di lorong yang terbina di syurga&lt;br /&gt;langutkan kepala&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;dan perempuan&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/2654639569861939717-2477192949058568974?l=jurnalkotor.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2654639569861939717/posts/default/2477192949058568974'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2654639569861939717/posts/default/2477192949058568974'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://jurnalkotor.blogspot.com/2010/09/dan-semua-yang-ada-di-sana-langit-pintu.html' title=''/><author><name>zhfr</name><uri>http://www.blogger.com/profile/01579668021189845304</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-2654639569861939717.post-4029176849160843528</id><published>2010-09-20T11:49:00.006+08:00</published><updated>2012-01-26T01:40:05.721+08:00</updated><title type='text'>Kontra(k)</title><content type='html'>&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;a href="https://ssl.facebook.com/help/contact.php?show_form=delete_account"&gt;Padam diri sendiri, balik kampung, &lt;i&gt;stay low&lt;/i&gt;, pergi sembahyang Jumaat, sembunyi bawah karpet, jangan isap ganja, tutup telefon bimbit, tulis punchline terbaik dan simpan dalam dompet, jual semua barang, jangan tengok t.v, dengar Klasik FM, tidur awal bangun pagi, sekali sekala keluar bersosial tapi jangan sampai lewat malam, siram pokok bunga, berjogging sebulan sekali, pergi perpustakaan, kedai buku, bela kucing, isap rokok daun tembakau jawa, kemas bilik setiap masa, buang semua pen/pensil, jangan berseni - tak ada siapa yang berseni, bunuh diri bunuh jiwa cipta yang baru, cari kerja tapi jangan kerja, pedulikan pandangan orang lain guna akal yang di bina oleh pengalaman sendiri, minum air ashtray, hirup udara segar tengok pelangi petang, hargai diri sendiri, balik rumah senyum, kawan datang lepak sekejap jangan lama, buang koleksi buku-buku yang dicuri, jangan tengok DVD, filem, baca buku, tulis puisi - itu kerja-kerja pondan, cipta realiti sendiri, salin-tampil-buang yang lain, jangan jadi MANUSIA - itu kerja-kerja orang yang mahu di lihat alim/baik; senang cerita jadilah LELAKI!&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/2654639569861939717-4029176849160843528?l=jurnalkotor.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2654639569861939717/posts/default/4029176849160843528'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2654639569861939717/posts/default/4029176849160843528'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://jurnalkotor.blogspot.com/2010/09/padam-diri-sendiri-balik-kampung-stay.html' title='Kontra(k)'/><author><name>zhfr</name><uri>http://www.blogger.com/profile/01579668021189845304</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-2654639569861939717.post-5445382658024664692</id><published>2010-09-19T22:25:00.002+08:00</published><updated>2012-01-26T01:40:05.831+08:00</updated><title type='text'>Scary Hairy</title><content type='html'>&lt;div style="text-align: justify;"&gt;I, creatively and genuinely, use my beautiful soft hand to make my hair into what pseudo-artist used to call it as THE work of art.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Or, when it's come to ordinary citizen like me and my friends, we, while laughing, may unintentionally called it as &lt;i&gt;kerja gila&lt;/i&gt;.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Well, at least I did use my head to start a good conversations.&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/2654639569861939717-5445382658024664692?l=jurnalkotor.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2654639569861939717/posts/default/5445382658024664692'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2654639569861939717/posts/default/5445382658024664692'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://jurnalkotor.blogspot.com/2010/09/scary-hairy.html' title='Scary Hairy'/><author><name>zhfr</name><uri>http://www.blogger.com/profile/01579668021189845304</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-2654639569861939717.post-7908887437768208621</id><published>2010-09-17T12:59:00.001+08:00</published><updated>2012-01-26T01:40:06.054+08:00</updated><title type='text'></title><content type='html'>Awal-awal pagi aku dah terjaga; tak tahu nak buat apa&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/2654639569861939717-7908887437768208621?l=jurnalkotor.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2654639569861939717/posts/default/7908887437768208621'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2654639569861939717/posts/default/7908887437768208621'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://jurnalkotor.blogspot.com/2010/09/awal-awal-pagi-aku-dah-terjaga-tak-tahu.html' title=''/><author><name>zhfr</name><uri>http://www.blogger.com/profile/01579668021189845304</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-2654639569861939717.post-1048847319128792043</id><published>2010-09-17T12:46:00.002+08:00</published><updated>2012-01-26T01:40:05.492+08:00</updated><title type='text'>Permaisuri Kuala Lumpur</title><content type='html'>&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Lelaki: Aku boleh jadi apa yang aku nak.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Gadis: Macam tu juga dengan semua orang. Kau rampas mimpi aku waktu pertama kali berjumpa!&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Lelaki: Aku simpan, campur dengan mimpi aku sebab tak mampu cipta yang sendiri. Dah hasilkan satu dengan mimpi kau.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Gadis: Kau tak guna, kau celaka! Selamat hari raya barua, aku berdoa kita tak akan berjumpa.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;a href="http://www.youtube.com/watch?v=Pv0hlbWpa1w"&gt;*klik untuk rujukan.&lt;/a&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/2654639569861939717-1048847319128792043?l=jurnalkotor.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2654639569861939717/posts/default/1048847319128792043'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2654639569861939717/posts/default/1048847319128792043'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://jurnalkotor.blogspot.com/2010/09/permaisuri-kuala-lumpur.html' title='Permaisuri Kuala Lumpur'/><author><name>zhfr</name><uri>http://www.blogger.com/profile/01579668021189845304</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-2654639569861939717.post-6126859993213684373</id><published>2010-09-16T22:15:00.001+08:00</published><updated>2012-01-26T01:40:05.907+08:00</updated><title type='text'>Positif</title><content type='html'>&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Melalui beberapa klinik yang pernah aku singgah sebelum-sebelum ni, datang satu rasa yang lawak bercampur kebodohan; seolah dapat lihat diri sendiri yang terhegeh-hegeh keluar masuk dari situ seperti pencuri. Ia hanyalah singgahan sementara, seperti, ah, kamu tahu macam mana perasaan kamu selepas menyeberangi takah hidup masing-masing.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Dengan udara petang yang sejuk, matahari yang masih terang,&amp;nbsp;dan selepas memahami apa yang dulu aku takutkan sebenarnya ialah kesunyian,&amp;nbsp;aku teruskan langkah laju ke kedai roti dengan senyuman.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Semoga tuhan membantu.&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/2654639569861939717-6126859993213684373?l=jurnalkotor.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2654639569861939717/posts/default/6126859993213684373'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2654639569861939717/posts/default/6126859993213684373'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://jurnalkotor.blogspot.com/2010/09/positif.html' title='Positif'/><author><name>zhfr</name><uri>http://www.blogger.com/profile/01579668021189845304</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-2654639569861939717.post-5379156516702143284</id><published>2010-09-15T16:42:00.001+08:00</published><updated>2012-01-26T01:40:05.821+08:00</updated><title type='text'></title><content type='html'>It's not that easy to fall in love after what you've been through, well for a couple of weeks maybe it's hard. You are a good boy. Not far away, The Others calling. They want to be with you; you see them, you fill their deeds, but you are too slow, too conservative to adapt new environment, the one you hold for many years keep clinging.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;You thought that you understand Beauty, your only problem is you don't even know what's Cruelty.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/2654639569861939717-5379156516702143284?l=jurnalkotor.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2654639569861939717/posts/default/5379156516702143284'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2654639569861939717/posts/default/5379156516702143284'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://jurnalkotor.blogspot.com/2010/09/its-not-that-easy-to-fall-in-love-after.html' title=''/><author><name>zhfr</name><uri>http://www.blogger.com/profile/01579668021189845304</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-2654639569861939717.post-7620029555901713499</id><published>2010-09-15T16:31:00.003+08:00</published><updated>2012-01-26T01:40:06.023+08:00</updated><title type='text'>Hell</title><content type='html'>Well, what can you say of this?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Please your emotion.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/2654639569861939717-7620029555901713499?l=jurnalkotor.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2654639569861939717/posts/default/7620029555901713499'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2654639569861939717/posts/default/7620029555901713499'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://jurnalkotor.blogspot.com/2010/09/hell.html' title='Hell'/><author><name>zhfr</name><uri>http://www.blogger.com/profile/01579668021189845304</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-2654639569861939717.post-5910175361387515772</id><published>2010-09-15T16:22:00.007+08:00</published><updated>2012-01-26T01:40:05.892+08:00</updated><title type='text'>Heaven</title><content type='html'>&lt;div style="text-align: justify;"&gt;The promised land, where everything's in vivid colors, streams of booze just as free as how you can fuck with the angels in a room full of word of wisdom and everyone is a poet, the grasses smell like marijuana you don't need to smoke it; just put your feet in over it to get high and all your friend is younger you don't even know them anymore because they are too young and your beloved one is the one who stood by you no matter what happen, even the angels jealous of you. Together you and her smiling with diamond reflected eyes. Eternity is your playground.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Let alone your rational.&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/2654639569861939717-5910175361387515772?l=jurnalkotor.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2654639569861939717/posts/default/5910175361387515772'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2654639569861939717/posts/default/5910175361387515772'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://jurnalkotor.blogspot.com/2010/09/heaven.html' title='Heaven'/><author><name>zhfr</name><uri>http://www.blogger.com/profile/01579668021189845304</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-2654639569861939717.post-6787843521542442617</id><published>2010-09-15T16:15:00.001+08:00</published><updated>2012-01-26T01:40:05.957+08:00</updated><title type='text'>Earth</title><content type='html'>&lt;div style="text-align: justify;"&gt;I think I have to put some end now and then. Reality begins when you'd been knocked down. You can get high but gravity's a bitch; she'll pull your soul to be with her.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Let alone your ego.&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/2654639569861939717-6787843521542442617?l=jurnalkotor.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2654639569861939717/posts/default/6787843521542442617'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2654639569861939717/posts/default/6787843521542442617'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://jurnalkotor.blogspot.com/2010/09/earth.html' title='Earth'/><author><name>zhfr</name><uri>http://www.blogger.com/profile/01579668021189845304</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-2654639569861939717.post-2916980131347629648</id><published>2010-09-15T06:28:00.001+08:00</published><updated>2012-01-26T01:40:05.648+08:00</updated><title type='text'></title><content type='html'>&lt;blockquote&gt;Bila kau boleh berhenti, kau tak nak. Bila kau tak boleh berhenti, kau nak.&lt;/blockquote&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/2654639569861939717-2916980131347629648?l=jurnalkotor.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2654639569861939717/posts/default/2916980131347629648'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2654639569861939717/posts/default/2916980131347629648'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://jurnalkotor.blogspot.com/2010/09/bila-kau-boleh-berhenti-kau-tak-nak.html' title=''/><author><name>zhfr</name><uri>http://www.blogger.com/profile/01579668021189845304</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-2654639569861939717.post-9191823040983886130</id><published>2010-09-15T05:58:00.001+08:00</published><updated>2012-01-26T01:40:06.150+08:00</updated><title type='text'></title><content type='html'>&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/2654639569861939717-9191823040983886130?l=jurnalkotor.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2654639569861939717/posts/default/9191823040983886130'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2654639569861939717/posts/default/9191823040983886130'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://jurnalkotor.blogspot.com/2010/09/blog-post.html' title=''/><author><name>zhfr</name><uri>http://www.blogger.com/profile/01579668021189845304</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-2654639569861939717.post-3668814338831007815</id><published>2010-09-15T05:03:00.001+08:00</published><updated>2012-01-26T01:40:05.705+08:00</updated><title type='text'>Monolock</title><content type='html'>In a middle of our long silent chat, he said, "forget it, it's time to move on."&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;I keep on staring into my depressed coffee.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Keep your problem at bay. Leave it. Get a new live. Do something new."&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Saw my eyes in my depressed black coffee.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Did you remember X, about how crazy he was when his ex leave him."&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"No, I don't. I don't remember X at all," saw my mouth spoke in black hot coffee.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Nevermind. It's five years now since his broke up."&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"So?"&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Now he's always high."&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"High? What?"&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Well, he's a junky now. Officially."&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"And..?"&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Don't be such a fool. You know what I mean."&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"What the fuck you want your mouth say actually? I don't get it."&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Ok, ok!"&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Did you get it?"&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Yes. Your life's a bitch. Preaching is your passion. I understand your work and it's getting good. But no one gonna understand your said unless you hand me a"&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/2654639569861939717-3668814338831007815?l=jurnalkotor.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2654639569861939717/posts/default/3668814338831007815'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2654639569861939717/posts/default/3668814338831007815'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://jurnalkotor.blogspot.com/2010/09/monolock.html' title='Monolock'/><author><name>zhfr</name><uri>http://www.blogger.com/profile/01579668021189845304</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-2654639569861939717.post-8588689197422238294</id><published>2010-09-13T12:40:00.001+08:00</published><updated>2012-01-26T01:40:06.097+08:00</updated><title type='text'>Mana Satu Yang Rabak?</title><content type='html'>&lt;object height="385" width="480"&gt;&lt;param name="movie" value="http://www.youtube.com/v/bxVo_2gtHl4?fs=1&amp;amp;hl=en_US"&gt;&lt;/param&gt;&lt;param name="allowFullScreen" value="true"&gt;&lt;/param&gt;&lt;param name="allowscriptaccess" value="always"&gt;&lt;/param&gt;&lt;embed src="http://www.youtube.com/v/bxVo_2gtHl4?fs=1&amp;amp;hl=en_US" type="application/x-shockwave-flash" allowscriptaccess="always" allowfullscreen="true" width="480" height="385"&gt;&lt;/embed&gt;&lt;/object&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/2654639569861939717-8588689197422238294?l=jurnalkotor.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2654639569861939717/posts/default/8588689197422238294'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2654639569861939717/posts/default/8588689197422238294'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://jurnalkotor.blogspot.com/2010/09/mana-satu-yang-rabak.html' title='Mana Satu Yang Rabak?'/><author><name>zhfr</name><uri>http://www.blogger.com/profile/01579668021189845304</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-2654639569861939717.post-8975590341689940400</id><published>2010-09-12T23:41:00.002+08:00</published><updated>2012-01-26T01:40:06.131+08:00</updated><title type='text'>Alim</title><content type='html'>Dah &lt;i&gt;like&lt;/i&gt; sepuluh juta Allah di Facebook?&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/2654639569861939717-8975590341689940400?l=jurnalkotor.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2654639569861939717/posts/default/8975590341689940400'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2654639569861939717/posts/default/8975590341689940400'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://jurnalkotor.blogspot.com/2010/09/alim.html' title='Alim'/><author><name>zhfr</name><uri>http://www.blogger.com/profile/01579668021189845304</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-2654639569861939717.post-1341987866028243330</id><published>2010-09-11T06:11:00.005+08:00</published><updated>2012-01-26T01:40:05.527+08:00</updated><title type='text'>"Jangan Cuba"</title><content type='html'>&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Dengan membelakangi surau, aku sandarkan sedikit punggung aku di meja supaya selesa melihat padang permainan belakang surau, bertemankan sebatang rokok dan perasaan melankolia.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kelibat orang ramai yang menuju ke surau sudah kelihatan. Tak jauh di kanan aku, beberapa kanak-kanak sedang berbasikal mengikut trek padang.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Seronok mereka di hari raya main bawah panas rembang, fikir aku.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Kemudian, dalam bingit deru air paip di tempat wuduk, aku terperasan bunyi ketukan kotak yang bertubi-tubi. Ianya adalah ketukan kotak rokok Marlboro Menthol. Selepas puas dia mengetuk, aku nampak (dan merasai), betapa sseksanya untuk dia mengambil keluar sebatang dari kotak rokok yang baru itu. Nak tergelak pun ada bila nampak dahinya yang berkerut.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Akhirnya, lelaki ini keluarkan sebatang. Dilekatkan di bibir merahnya, kibas-kibas kedua pergelangan baju Melayunya, angkat kedua tapak tangannya memekup rokok dan punca api supaya tak ditiup angin, dan terus dinyalakan api dengan kepalanya yang sedikit senget.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Waktu itulah, mata kami bertembung. Bentuk kepalanya sedikit tembam, mukanya yang putih bersih menutup raut wajahnya yang sedih manakala &amp;nbsp;rambut ikal yang sedikit keluar dari songkoknya itu masih lembab dan baju Melayu Kedahnya yang berwarna biru laut itu seolah di buat menggunakan sutera - kelihatan beralun lembut bila melangkah.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Sambil sibuk menyalakan api, sempat pula dia hadiahkan senyumannya dekat aku, yang mana aku balas kembali senyumannya. Dihembusnya asap rokok kelangit, terus dia melangkah dengan lagak yang kemas melintasi aku.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Dan dia tamatkan hala tujunya di sebelah kanan aku.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Di atas pokok ceri di depan kami, sepasang burung pipit sedang berkicauan sambil saling mengetuk tubuh masing-masing. Menikmati cinta ke tahap ekstrem.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Tanpa bercakap, kami sama-sama melangut melihat apa yang terhampar di depan kami.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kumpulan kanak-kanak berbasikal, menjerit-jerit membuli yang lemah, di satu sudut. Penduduk-penduduk berjalan kaki ke surau, aku nampak, bagai semut-semut yang berselerakan dan beberapa&amp;nbsp;buah kereta berusaha memarkir kereta-kereta mereka di bawah pokok-pokok yang redup.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Di belakang kami, khatib membaca kutbah Jumaat. Berkisar mengenai puasa dan Aidilfitri.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Dalam cuaca terik, dengan silau dan panasnya, aku cuba jeling lelaki di kanan aku.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Untuk kali kedua, sumpah, untuk kali kedua, mata kami bertembung lagi. Begitu jelas, aku ternampak, seakan ada api yang marak dalam mata hitamnya.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Serta merta bulu roma meremang. Leher kiri dan kanan juga.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Hari ini hari raya.&amp;nbsp;Aku tengah sunyi.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Oh! Bahaya, bahaya!&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/2654639569861939717-1341987866028243330?l=jurnalkotor.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2654639569861939717/posts/default/1341987866028243330'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2654639569861939717/posts/default/1341987866028243330'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://jurnalkotor.blogspot.com/2010/09/jangan-cuba.html' title='&quot;Jangan Cuba&quot;'/><author><name>zhfr</name><uri>http://www.blogger.com/profile/01579668021189845304</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-2654639569861939717.post-3851043901855237842</id><published>2010-09-07T06:23:00.006+08:00</published><updated>2012-01-26T01:40:05.714+08:00</updated><title type='text'>Bila Punk Berkhutbah</title><content type='html'>Ergh...!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Can't not go &lt;i&gt;lah!&lt;/i&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/2654639569861939717-3851043901855237842?l=jurnalkotor.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2654639569861939717/posts/default/3851043901855237842'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2654639569861939717/posts/default/3851043901855237842'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://jurnalkotor.blogspot.com/2010/09/bila-punk-berkhutbah.html' title='Bila Punk Berkhutbah'/><author><name>zhfr</name><uri>http://www.blogger.com/profile/01579668021189845304</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-2654639569861939717.post-8083922038125121132</id><published>2010-09-07T06:08:00.002+08:00</published><updated>2012-01-26T01:40:06.064+08:00</updated><title type='text'>Bebel Pra-Raya</title><content type='html'>&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Kalau kita rasa pandai, ada orang yang lagi cerdik dari kita. Sama juga kalau kita bodoh, ada punya yang lagi bodoh. Jangan risau. Kalau kita kaya, ah! peduli apa dengan kekayaan? Bak kata Picasso, "aku tak teringin nak kaya, aku cuma nak duit yang banyak."&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Tapi sayang, aku tak berlumba sangat untuk ligan duit. Satu kebodohan juga. Tapi kemudian, aku fikir, baik aku ligan hidup yang sihat, berstamina. Kau tau, bangun pagi terus lari dari katil ke tepi-tepi pokok, hirup udara segar di bawah atmosfera yang nipis, supaya lepas aku habis berlari dan sampai ke rumah, aku akan terkejut yang aku masih hidup. Jenis kehidupan ala borjua.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Kemudian aku fikir pula, nak stamina lebih-lebih buat apa? Ada banyak senarai pil yang dihasilkan usahawan dadah halal di pasaran. Sesetengahnya dimiliki oleh mereka yang tak cukup berani buat kerja haram. (Atau yang mengawal undang-undang?)&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Tapi sampai bila nak bergantung hidup dengan ubat-ubatan supaya kelihatan sihat? Status tak penting kan? Status Facebook memang penting, orang akan ingat sampai mati terutamanya kalau kau punya status jenis yang menghina orang lain.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Tapi kemudian, fikir balik, buat apa nak jaga status smatus ni? Kenapa tak hidup cara anarki? Pakai baju yang di jahit sendiri menggunakan mesin jahit buatan sendiri yang mana besi dan kayu di ambil dari properti orang lain dengan senyuman lebar tuan besi/kayu yang panjang dan meleret macam ayat ni?&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Gila ka? Nak raya ni, mengarut apa? Kerja sehari, esoknya dah berhenti?&amp;nbsp;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;What the...&amp;nbsp;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Ini bukan lirik Eminem!&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/2654639569861939717-8083922038125121132?l=jurnalkotor.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2654639569861939717/posts/default/8083922038125121132'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2654639569861939717/posts/default/8083922038125121132'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://jurnalkotor.blogspot.com/2010/09/bebel-pra-raya.html' title='Bebel Pra-Raya'/><author><name>zhfr</name><uri>http://www.blogger.com/profile/01579668021189845304</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author></entry></feed>
